Tänk att maj snart är slut. Och att första tomaterna snart går att skörda. Jag har längtat efter regn och nu har det kommit!

Tänk att jag får bo mitt på landet i lugn och tyst och att min hund också får det, får springa lös på tomten och vakta gräva skälla patrullera.

Att mitt barn har kompisar med otroligt fina mammor som man kan dricka lite för mycket vin med ibland och smygröka på trallen i kvällssolen.

Och få springa lös i skogen. Som i helgen. Hon är så duktig! Håller sig nära, vänder på en femöring, vill vara med. Som vi tränat! Det är såna grejer, som när vi vandrar alltså, som gör att jag ändå inte knäcks av hennes rädslor. Det är så lätt för mig att gå upp i att allt går åt helvete och att jag är en kass matte och så. Men när jag ser henne i skogen fattar jag ju att hon har det bra.

Tänk att jag fick min high school sweetheart igen, som jag var ihop med vid studenten. Vi åt mest mat på kings head och rökte ut genom fönstret i vår egna lägenhet i guldheden.

Att han är här nu, fucking äntligen bra tajming i livet. Aldrig känt att jag kan vara mig själv riktigt men med honom kan jag det.

Tänk att snart är maj slut och det ljusa varma gröna har fan precis bara börjat.