Jag gör så himla mycket annorlunda med Gun än vad jag gjorde med min första hund. Vid 13 veckors ålder var Johnny-mops väldigt kunnig i tricksträning, hade börjat valpkurs, kunde sitt och ligg, var ensamtränad och allt.

Gun kan inte ett enda kommando. Än. Hon kommer att lära sig massa sådana, tids nog. Men nu har jag liksom inte intresse att sätta ord på det vi gör. Vi bygger relation och regler i vardagen ändå. Har kul. Övar på det viktiga – att hälsa fint, att klippa klor, att titta på spännande saker, att slappna av även när vi inte är hemma, att leka på olika platser, att inte sno mat från bordet eller bitas i händerna.

Jag tror att det är lättare att göra såhär än åt andra hållet. Alltså att bygga engagemang, relation och samarbete innan man börjar träna mer riktat. För just de bitarna är svårare att bygga upp sen. Eller, jag och Johnny fick ju det till slut också, men min personliga erfarenhet är hittills att det är lättare att lära en massa lydnadsgrejer om hunden först tycker att man är världens häftigaste människa!

Så, vi fortsätter leka. Och vila. Och ensamträna lite smått, gör vi också. Det känns bra.

Det jag har nu som jag inte hade med Johnny och Bulten är tålamod. Jag låter saker ta mycket längre tid nu och det är skönt. Hade nog stressat mycket över vissa av sakerna Gun gör om hon varit min första hund. Men har inte så mycket katastroftänk nu faktiskt. Det kommer att bli bra. Hon är bara 13 veckor och har redan lärt mig massor!

Vad hade du gjort annorlunda om du skaffat valp nu? Vad kommer du göra annorlunda med nästa? Vill gärna höra tankar!