Korta svaret: jag, lilly adhd norfeldt

En lite längre version är att jag hade pms kombinerat med sedvanlig höstdepp och var trött på att ligga och tycka synd om mig själv. Och eftersom jag inte är naturligt begåvad inom konceptet ”lagom” tänkte jag att det bästa är nog helt enkelt att jag går hela dagen, helst till Knäred (som ligger ca 2 mil bort). Häng med på en korkad onsdag!

• 

Knäred är en by som också ligger på Hallandsleden, vilket innebär att jag kunde kliva rakt ut genom dörren och börja traska. Jag meddelade mina vänner:

• 

Notera även att jag hade knutit kängorna och var redo att gå direkt efter att jag skrev, inte efter inväntat svar. Smart. Men det löser ju sig alltid och jag vet att om jag INTE börjat gå direkt jag hade feeling så hade jag hamnat i sängen igen. Nu går vi.

• 

• 

• 

Mörk runt ögonen men ändå på gott humör. Hundarna intet ont anande om mina planer.

Vi började i skogen, kom ut på åkrar och såg den här helt proportionerligt hotfulla skylten:

• 

Och hus. Följde orange skyltar.

• 

• 

• 

• 

Först nu tyckte jag att Frasse började kännas redo att gå lös. Vi hade gått kanske 6 kilometer. Han hade så mycket spring i benen! Gun var lös nästan hela tiden men henne litar jag ju på oavsett hur understimulerad hon är – Frasse däremot, han får jag vara mer noga med. Men det är så fint att se honom springa och vara lycklig <3

• 

• 

Sen blev jag snacky. Dags för paus! Jag hade med mig min dagbok, vatten och ett päron.

• 

• 

• 

• 

Jag var fortfarande rätt målmedveten här. Det var skönt att vara ute. Eller, framför allt skönt att inte vara inne. De veckorna jag är utan mitt barn går i slow motion och även om jag försöker passa på att göra saker för mig då, känns det meningslöst om jag ska vara ärlig. En ständigt pågående kris.

I kombination med att jag alltid deppar ihop i oktober ungefär blir det lätt att jag bara gräver ner mig. Men jag får hjälp och jag vet hur jag ska göra. Det kommer att bli bättre. Det blir det varje gång. Jag har det såhär varje år, då och då, och är det något jag kan lita på är det att det går över.

• 

• 

• 

Vi gick igen. In i snårigt och ut i hav av kantareller och solen kom faktiskt ibland också. Det var fint. Jag kunde andas.

• 

Vi kom upp på en väg. Det kändes nästan som att vara på åsen fast det var det ju inte. Graciös hund:

• 

• 

• 

Vi passerade gårdar, traktorer, hundar i rastgårdar och massa djur. Tog paus i en dunge och hundarna snodde vatten från får:

• 

Eller ja, Gun gjorde. Frasse gick in i staketet och fick en stöt för 80345 gången. Gun har gått in i staket en (1) gång, sen var hon försiktig kring dem. Frasse: not so much. Och hjälper inte att försöka stoppa honom heller, han är ju som en jordfräs när han vill fram till nåt…

Nåväl, nu var vi nästan halvvägs och så fort skogen tog vid igen var det lunchdags! Jag behövde bara värma vatten på mitt lilla gasolkök, lätt ju. ELLER

• 

Pissgasolen ballade ur och brann som fan så fick absolut sparka sönder den typ???? Vill ju helst inte orsaka skogsbrand. Hej då, vattenreserven också. Vad bra humör jag var på nu… Kan ha muttrat nåt om att aldrig vandra igen och att jag hatar naturen och allt e fult å dumt 🙁

Sen skärpte jag mig, åt ett knäckebröd och knäckte en folköl och gick igen.

• 

• 

Sen kom vi till vattnet och efter en halvtimme till ungefär kunde jag välja att gå vänster mot Knäred eller höger mot Hjörnered. Eftersom jag vet att det finns eldstäder i Hjörnered och det är en av mina favoritplatser i närområdet så blev det så! Men det tog sin tid att ta sig dit, kolla va fint:

• 

• 

• 

Vi gick och gick och gick och min mage kurrade. Men 19,5 kilometer efter start kom vi till ett lämpligt ställe att göra upp eld på. Äntligen!!!!

• 

• 

• 

När jag typ så: gör upp en eld av småpinnar och allmänt skit jag hittar så känner jag mig som en så enorm pick me girl. Att jag inte blivit friad till oftare är fan ett under (sms räknas inte)! Herregud vilken redig tjej, alltså. Så tänker jag.

• 

• 

Här var klockan nästan 16, jag var trött. Hundarna var trötta. Snart kom Elina och hämtade oss. Jag somnade klockan 20 och vaknade med värk i benen. Släpade mig upp ur sängen och möttes av två hundar med svansar som dunsade i takt i väggen och en uppsyn som verkade säga: igen igen igen!

Och jag svarade: nej nej nej!

De grävde upp morotslandet som tack. Och jag blev förkyld. Det kan jag ta.

Snipp snapp snut så var sagan om min idiotiska vandring slut!!!!