Den intensivt oroliga nyföddfasen är över och jag är officiellt tillbaka!

Vi har det oförskämt bra, för den som undrar. Har fått en riktig lyxbebis som (än så länge, peppar peppar) sover bra på natten och är allmänt nöjd och snäll. Tacksam! Min tidigare erfarenhet är inte så chill så ett tag var jag orolig att det var något fel på lillebror som inte skrek konstant typ.

Gun har tagit omställningen väl!

Generellt så är min hund Gun rätt ängslig, har svårt för förändring och ogillar människor. MEN! Bebisar och barn är (om än lite stressande när de är livliga) hennes favorittyp av person. Så det har aldrig oroat mig. Men omställningen, absolut.

Hittills har allt gått jättebra, hon har varit lugn men nyfiken på sin bror när han kom. Ibland slickar hon på honom lite VÄL mycket och då får jag hjälpa henne att hitta på nåt bättre (för hon blir liksom helt stressad när hon går in i det läget alltså), typ be henne lägga sig i korgen eller släppa ut henne i trädgården eller så. Vill aldrig att hon ska känna sig bestraffad när hon är med bebisen men vill inte heller att varken hon eller bebis ska må dåligt ju!

Känner hon sig åsidosatt? Kanske. Men det blev hon på ett sätt under graviditeten också, eftersom jag inte kunde gå. Alltså har knappt promenerat sen oktober… Så nu är det en stor fördel – jag kan gå igen! Eftersom jag lärt henne gå fint i kopplet sedan valpstadiet (då hon även fick gå bredvid barnvagn eftersom mitt stora barn var litet då) har det varit ett friktionsfritt sätt att umgås. Dock har hon börjat bli lite vaktande mot andra hundar när vi går med vagnen, så det behöver vi jobba på lite i höst!

Grejer som underlättat:
Både vagn och bärsjal har varit toppen! Sen har jag gett henne maten på sätt som stimulerat hennes behov av att nosa – typ gett fodret i gräset så hon fått leta, eller i nån tugg-leksak så det tagit lite tid. Här är en video om olika tugg och aktiveringsleksaker jag använder och här är en till!

Vet att ni är många som är oroliga över att hunden ska må dåligt när bebis kommer och till er vill jag säga: var snäll mot dig själv. Absolut, i den bästa av världar har man obegränsat med energi och timmar och kanske till och med en bebis som är superchill. Men har man inte det så är det som det är och ni kommer att få tid igen så småningom. Be om hjälp om du behöver, det är många som vill hålla i en bebis eller gå ut med en hund!

Så, det var en liten uppdatering. Jag uppdaterar mest frekvent på instagram så häng med där om du vill! Vi hörs snart igen! PUSS