VAD ÄR ADLINKS?

Jag har gjort några inlägg med adlinks. Och jag läste säkert 100 innan jag insåg vad det faktiskt var. Så, nu tänker jag dela med mig av den informationen!

Jag är då, som bloggare med företag, med i ett så kallat affiliate-nätverk. Ibland när jag vill tipsa om produkter kan jag gå in och kolla – finns det återförsäljare som har produkten som är med? Om det är så, så kan jag skapa en länk utifrån nätverket som då ger mig provision OM någon skulle köpa något i den butiken via min länk. 

Adlinks märks alltid ut

En sådan länk kallar jag för adlink och jag märker alltid ut som är sådana. Ofta när jag gör listor med olika produkter har jag med både adlinks och ”vanliga” länkar. Givetvis gör jag det tydligt vad som är vad när jag länkar. Det står både bredvid gällande länk (adlink) och även högst upp i inlägget att det innehåller adlinks. Exempel:

Exempel på inlägg

Detta innebär alltså inte att jag har ett samarbete med företaget/återförsäljaren eller ens tillverkaren av en produkt. Givetvis tipsar jag ändå inte om något jag inte gillar (det tänker jag är underförstått) men jag vill ändå vara tydlig med det. Ett samarbete handlar om att skapa innehåll, bolla med företaget och få ersättning. Adlinks är bara pengar om någon köper via länk. Och det handlar om några kronor.

Inga banners, pop-up eller blinkande annonser

Jag har hittills inte haft några samarbeten och jag har heller inte några banners eller pop-up-reklam på min site. Det sista är för att jag tycker att det är störigt som satan att gå in på en hemsida och bombas med olika blinkande reklamgrejer. Då läser jag hellre reklamsamarbeten. Och jag hoppas kunna göra riktigt fina sådana framöver!

lilly norfeldt
Hej gilla mig tack

Med det sagt – min enda inkomst från bloggen nu är alltså via adlinks. Om du tycker att det är nice att slippa en reklamig blogg med tusen banners är det ju rätt soft att då och då gå via mina länkar för att köpa något. Genom att köpa via mina länkar blir det som ett ”tack för tipset” till mig i form av några kronor via nätverket. Det tycker jag är rätt sjysst. (Och man behöver inte ens handla exakt den produkt jag nämner, man kan handla vad som helst från butiken jag länkar till)


Sandra Beijer skrev bra om detta också, om man vill läsa från en större bloggares perspektiv. Från hennes inlägg:

– En adlink är alltså en länk där influencern får en liten summa pengar per klick eller per köp.
– Det är inte ett samarbete, oftast kommer adlinken automatiskt när man länkar i inlägget.
– En adlink innebär inte att man är ”köpt”, utan nästan alla sajter på internet har adlinks.


Hoppas att detta var till hjälp! Vi hörs imorgon <3

Lilly

VALPEN 12 VECKOR

I fredags blev Gun 12 veckor gammal. Jag tycker att det är kul att titta tillbaka så nu gör vi det! Detta har hänt sedan hon kom hit:

När hon precis kom var hon rätt rädd, faktiskt. Tyckte att det var lite läskigt med ljud. Jag tror att det hade mycket att göra med att här luktar extremt mycket hund. Faktiskt. Hon landade efter några dagar, nu syns ingen sådan rädsla alls, någonstans.

kooiker

Gun är mer självständig än de hundar jag haft innan. Redan nu vill hon gärna ta stora avstånd i skogen, till exempel. Mina tidigare höll sig inom en rätt liten radie, även som vuxna. Gun kan sticka rätt långt innan hon inser att jag inte är där. Och hon är bara bebis… Vojne vojne! Belönar ALL kontakt hon tar med mig och leker gärna om hon stannar upp och undrar var jag är.

Hon är busig och alert. Så, även om vi slappar mycket så blir det lite hjärngympa då och då för att få henne att lägga energin på annat än att bita mig i byxbenen, hehe. Hon är nästan skrämmande lättlärd! Kolla denna videon, vårt första ”riktiga” träningspass (dvs inte bara trams hehe)

Vad jag också lagt märke till är att hon har svårt att komma till ro. Hemma såväl som ute och hos andra. Det kommer vi att få öva massor på!

Imorgon är det vaccination och sen får jag ta i tu med passiviteten. Även ensamträningen behöver planeras. Mer om det en annan gång!

Hörs imorgon!

SOCIALISERA VALPEN – en otroligt viktig del i valpens liv. DEL 2

Halloj!

Jag fortsätter med socialiseringen av Gun som jag skrev om förra veckan.

Mycket av det jag skriver här utgår från vad jag hade behövt eller velat veta innan jag skaffade min första egna hund. Då visste jag ingenting om socialisering och jag tror att det bidrog till att Johnny blev så stressig. För mitt vardagsliv ger ingen socialisering. Den måste jag se till att fixa utanför det.

I sin naturliga miljö 😉

En ”tur runt kvarteret”

Bor man på landet blir det inte samma. Jag snackade med min mamma om detta. Vår förra hund, Maggie, växte upp i ett villakvarter i Göteborg. För henne var en tur runt kvarteret kantat av fotbollsplan, mötande hundar och människor, bilar, bussar, trafikljud, barn. Allt möjligt.

En tur runt kvarteret för mig passerar jag visserligen en fårhage, men människor och hundar är det skralt med. Då är det bra att åka in till städer och andra miljöer då och då och kolla läget lite. Alltid i hundens takt.

Maggie i lantlis-miljö 😀

Med det sagt – Gun socialiseras för massa grejer som vissa hundar inte gör. Till exempel andra djur, men även barn i olika åldrar, ljud och lukter.

Det kan vara bra för en stadsråtta att ta sig ut på landet för att höra annat. Och det värsta som kan hända om man gör det i valpens takt är ju inte fy skam, direkt. Och kärnan i det hela är ju ändå valpen – att den får en härlig upplevelse.

Inte ATT man gör en massa – utan HUR man gör det.

Precis som med ALL hundträning. Och man kan bli stressad över att alla valpar kan ”sitt” vid tolv veckors ålder, men det kan inte Gun. Och det gör inget. Det finns tid. Men! Hade jag inte läst på och gjort en plan hade jag aldrig kunnat slappna av i detta. Det är det som funkar för mig.

Så, skulle inte vilja påstå att det är stressigt… Vi är hemma mest, tränar rumsrenhet och myser. ÄNDÅ får Gun socialisering. På ett trevligt sätt. Jag gjorde ett bingo. En ruta med något ur varje kategori och siktar på att få ett bingo per vecka. Tror att det blir lagom, så länge fokus ligger på valpens upplevelse.

Man kan göra själv eller så kan man köpa från min shop! Har lagt en testversion där nu, både med alternativet nedladdning men även att få dem hemskickade i laminerat format.

Här är länk till nedladdning – SLUT I LAGER FÖR TILLFÄLLET

Detta har hjälpt mig massor, faktiskt! Känns lättsamt men får ändå svart på vitt att vi faktiskt gjort grejer.

Nu ska vi testa spår! Första gången för Gun så ska bli spännande!

Hörs imorgon!


Läs mer:

Socialisering del 1
Miljöträningstillfälle med Gun

Video om dagens ämne:

INSTAGRAM OCH STRESS

Vi behöver snacka om detta. Om att stressas av sociala medier. Nu är jag i hundvärlden, men jag vet att mycket av detta kan appliceras på andra områden. Träning, till exempel. Eller familjeliv.

Man känner att ”alla” hinner en massa, har perfekta liv, är så glada och sånt. Alla hinner träna hunden jämt och lägga spår och köra drag och tävla lydnad och utfodra med perfekt komponerad mat som samtidigt berikar och aktiverar. Eller?

kooiker jul
Typisk bild på hur fint och underbart livet kan se ut på instagram.

Grejen är att exakt den känslan hade jag även i skoltiden. Alla andra fick göra ditten och datten, alla andra hade föräldrar som lät dem äta godis till frukost eller vad som. Den känslan, ALLA ANDRA FÅR, är väl typisk. Och den återkommer på sociala medier. Men bara om man låter den.

Lugn och fin nu, jag menar inte att det enbart är upp till DIG att inte låta dig stressas. Det finns konkreta saker här.

Best of mitt liv

Om vi tänker att du följer 10 personer på instagram (haha) och alla de personerna lägger upp det bästa av det bästa hela tiden. En har sprungit, en har myst med en bebis, en har lyckats med något på jobbet. Sammanlagt ser det ut som att alla lyckas med allt då. Men så är det såklart inte. Skulle man gå in på en enda persons konto skulle man se att den med bebisen, till exempel, förmodligen inte samtidigt joggat till jobbet och fått en löneförhöjning. Vi ser ett best of enskilda människors liv och tillsammans blir det ett best of alla du känner i en enda röra.

Verkligheten…

Med det sagt. Mitt bästa tips:

AVFÖLJ folk du stressas av.

Seriöst, gör det. Avfölj mig om du stressas av mig! (Om du pallar – lämna en kommentar eller skriv ett meddelande så jag kan bättra mig. Jag vill ju såklart inte stressa någon). Följ bara folk som får dig att må bra. Klara, färdiga, GÅ!

Jag slutade följa jättemånga träningskonton med fokus på snygghet, till exempel. Avföljt massa snygga livsstilsbloggare som säkert har jättebra grejer men som gav mig mer stress än inspiration.

Bästa som hänt. Mår jävligt mycket bättre, särskilt i min kropp.

Men såhär: man måste inte ta allt på superstort allvar heller. Vissa konton inspirerar vissa och stressar andra. Så är det ju bara. Man kan inte göra alla glada. Men, du behöver inte följa folk som stressar DIG. Skit i att göra det.

Folk ska få en att må bra – både i verkligheten och på instagram

Jag ÄLSKAR instagram och sociala medier generellt men jag tror det beror på att jag faktiskt bara följer de som ger mig glädje. Alla de som pratar smink eller vikt eller snygga kläder gör motsatsen, även om det tog mig lång tid att inse. Man får testa. Jag lär mig massor varje dag och tycker att det är otroligt härligt att kunna ha vänner på andra sidan landet eller världen. Folk jag inte ens träffat men som jag tycker svinmycket om och har massa gemensamt med. Det är ju grymt!

Utmana dig själv. Man ska må bra av folk, i verkligheten såväl som på internet. Okej?

Vi hörs imorgon!


Relaterat:

Hundföretagare – tips för instagram

Min instagram

HEJ DÅ 2018

Då var detta år slut också. Herregud. Turbulent.

lilly norfeldt

Några större saker som hände:

  • Var marknadsansvarig på Glädjeklick (alltså ideellt) fram tills beskedet att kedjan upphörde och att det skulle återgå till ursprunget. En liten chock, men jag hämtade mig snabbt. Lärde mig himla massa, både om hundträning och sociala medier, så det är jag väldigt tacksam för.
  • Juni. Som följd bestämde mig för att sluta hålla kurser själv mer. Dels var det otroligt svårt att hitta en bra kursplan och dels är det svårt som liten aktör att hålla tillräckligt många kurser för att det ska bli lönsamt. Sen fick jag också såpass bra kontakt med brukshundklubben att jag inte längre kände för att konkurrera med dem. Så nu samarbetar vi istället!
  • Augusti. Min plan var att använda bloggen och mina andra kanaler för att visa hur jag och Johnny tränade inför lydnadsklass 1, som vi skulle debutera i. Men så dog han den 27e september och allt bara… Jag vet inte. Det blev skit. Jag gick in i en mer eller mindre manisk period och producerade enormt mycket. Och tacka gudarna för det! När skiten väl la sig så var jag så trött att jag inte orkade nästan något. Men. Man lär sig.
  • I oktober började jag jobba på 50% efter att ha hittat en bra förskola till kiddo.
  • I mitten av december tog jag hem valpen som inte alls skulle ha varit en Kooiker om Johnny varit vid liv. Jag hade siktet inställt på valp, visst. Men en holländare. Bara under förutsättning att Johnny skulle vara där. Och när han inte var det mer ändrade jag allt.

Det är var var min största karriärsmässiga framgång:

Först och främst: att jag höll mig kvar. Mycket talade mot det. Bland annat:

Jag har varit mammaledig i 15 månader och är det fortfarande på 50%.

Glädjeklick splittrades.

Johnny dog.

Det är SÅ många faktorer som hade kunnat få mig att skita i detta med hunderiet. Så många utvägar. Men jag har malt på. DET är jag jättestolt över!

lilly norfeldt

Jag började se bloggen som en riktig del i mitt jobb i augusti och det har gått bra. Just nu ligger jag på plats 7 över alla djurbloggar i Sverige (enligt bloggportalen). Och statistiken pekar uppåt hela tiden, så det är kul!

Jag nådde även äntligen 1000 följare instagram – utan att tappa engagemang. Tycker ju att följarsiffran är rätt missvisande… Finns de som har 22k följare men lika många likes/kommentarer per bild som jag, liksom. Men för att sälja in sig väger de siffrorna ändå tungt, så fortsätter jobba där.

Men framför allt hittade jag nog lite mer min ton. Eller, min kärna i det hela. Varför jag gör det.

Jag kickade igång en youtube-kanal och maler på där med. Gick på några månader från ”BLÄÄÄÄÄ ALDRIG ATT JAG SNACKAR I EN KAMERA” till ”YAY! HOPPAS JAG FÅR VARA MED I TV!”

Det här önskar jag att jag hade gjort mer:

Vågat. Framför allt uppröra. Det gör man ju vad man än skriver om i hunderiet men…när jag kommer på mig själv med att måla in mig själv med endera ”å andra sidan” och ”inte alla hundar” och tusen förklaringar istället för att ge lite rakare rör. Jag vill våga lita mer på att mottagaren faktiskt fattar att jag inte menar ALLA hundar med VISSA av sakerna jag skriver. Eller så generaliserande liksom. Men det är svårt. När jag postat i grupper har folk kunnat uppröras tyket i kommentarerna utan att ens ha läst inlägget jag delat… Så. Kanske sluta bry mig om såna då?

lilly norfeldt

NU KÖR VI, 2019

Gott nytt år <3