Opretentiös hundträning med hundinstruktör Lilly Norfeldt
Ja, Guns tredje spår någonsin och det andra hon fattat konceptet i. Ser lovande ut! Nu gäller det bara att fortsätta… Lättare sagt än gjort? Söndagsvideo kommer lastat!
Ha en fin söndag nu hörni!
Jag blir jätteglad om du vill följa mig gärna på instagram också: klicka här om du vill <3
Inlärning och uppfostran, två saker som man ofta uppmanas göra skillnad på i hundträningen. Men vad menar man? Vad innebär det?
Så som jag utläst det menar man att:
Inlärning: ex. tricks, tävlingsmoment
Uppfostran: ex. gå fint i koppel, inkallning
Och att man då ska skilja sätten man gör dessa olika saker på. Men, är det verkligen vettigt? Vi tar ett exempel som jag också ofta hör:
Det är ju inte ovanligt att man hör att en hund är såååå duktig på lydnadsplan, men att vardagslydnaden inte alls funkar. ”Hunden lyder bara på träningsplanen”, säger de. Och då vill jag bara fråga: hur tränar du på lydnadsplan? Och hur tränar du på promenaden? Tänker du över huvud taget på hundträning på rastningen – eller tänker du att det ska hända av sig själv?
Ofta har man inte ens slagits av tanken att det har med träning att göra. Och hur du tränar. Din hund kommer att fortsätta skilja på träning (roligt på träningsplan) och vardag (ingen träning, beter sig som den vill) så länge DU gör den skillnaden. För för hunden ser det förmodligen bara ut så att den vet att chansen till belöning inte existerar annat än när matte har träningsväst på sig och de befinner sig på brukshundklubben.
Man kan träna in att gå fint i koppel med samma principer och metoder som man tränar ”sitt”. Med tydliga kriterier (till exempel att kopplet ska vara slakt) och en plan för belöning likväl bestraffning (att till exempel byta håll vid spänt koppel, eller att stanna) kommer man väldigt långt! Och såhär:
Varför skulle hunden göra skillnad?
Det är endast vi människor som lider av föreställningen att vissa moment faller inom kategorin ”uppfostran” medan andra är kul och mer inlärningsmässiga. Sorry, men det är sant.
Min erfarenhet, både som hundinstruktör och som hundförare, är att detta tänk är en riktig tankevurpa. (Som jag dessutom själv varit i!)
För det det jag ser i mitt möte med kunder och hundar är att detta tänk gör att folk tränar inte på vardagsgrejer. Alltså, man tror att det inte ska tränas, det ska bara bli. Det räcker med att du äter först och ryter ifrån ibland så ska hunden fatta vem som bestämmer. Men vi tar ett exempel till:
Hur många gånger belönade du valpen för sitt? Hur många gånger belönade du slakt koppel? Finns det verkligen inget samband här?
För att dra liknelsen ännu längre: kan din hund något tricks? Säg high five (bara för att min mops älskade det. Har du ett annat tricks i huvudet så låtsas att jag skriver det!). Hur lärde du in det? Hade ni kul? Hur många belöningar gav du?
Tänk om din hund var lika taggad på inkallning som på high five. Bara föreställ dig det. För det kan den bli – om du tränar! Din hund kan tänka ”YES! PARTY” lika mycket på att gå fint i koppel, som vid inkallning, som vid tricks. Prova!
Slutsats: träna på grejerna. Lär in sådant ni kommer att ha nytta av även i ”uppfostran”. Lär in hur man beter sig i kopplet, lär in hur man hälsar fint. Livet blir så himla mycket enklare!
Summan av kardemumman: skilj inte på inlärning och uppfostran!
Efter att jag skrivit klart detta, men innan det hann publiceras (publicerar ju bara torsdagar till söndagar) så kom detta inlägg upp på eminenta Jessica Manns sida! Great minds think alike, som man säger hehe. Och ja, det är samma Jessica som jag intervjuade tidigare denna månad!
Lära hunden snurra runt – superkul tricks! En opretentiös inlärning utan särskilt mycket finess. Men desto mer svinkul!
Ledord: BETTER DONE THAN PERFECT
”Lexikon i hundspråk” av Anders Hallgren
2009, femte upplagan
MBF
Lexikon i hundspråk är en bok menad att lära hundmänniskan att både läsa av sin hunds signaler och att kommunicera med hunden. Genom både text och bilder förklaras de olika sakerna hunden gör för att kommunicera med oss.
Den är uppdelad i kapitel utifrån de olika sätt hunden kommunicerar – kroppssignaler, ljud, lukt, beröring. Samtliga kapitel beskriver utförligt vad hunden gör och varför den gör det. Bilder kompletterar dessa förklaringar så att man enkelt kan förstå vad som åsyftas!
Det allra mest intressanta kapitlet tycker jag var det sista – Människan, Hunden, Språket. Där handlar en stor del om ledarskap som jag tyckte var väldigt intressant. Dessutom ännu fler konkreta tips på hur man som människa kan göra för att förmedla vad man säger till hunden. Jag har ju själv tidigare skrivit om vikten av att inte tjata, så jag tilltalas personligen mycket av att faktiskt läsa hundens signaler snarare än att hålla på och snacka blaja.
Jag tycker verkligen att ”Lexikon i Hundspråk” är toppen! Det är enkelt att förstå och ger en väldig förståelse för hunden och vad den försöker säga.
Men betyget landar ändå på:
Har du läst boken? Vad tyckte du? Dela med dig i kommentarerna!
Och ha en fortsatt fin dag! Vi hörs imorgon <3
…och egentligen inkluderar det faktiskt saker jag lärt mig av mina tidigare hundar. För man lär sig ju så satans mycket av de små liven. Jag tror det var Anna Larsson som skrev någon gång att de första hundarna tänkte man: ”vad ska jag lära den här hunden?”. Och sen när man haft några så tänkte man istället: ”vad ska den här hunden lära mig?”. Det tycker jag är så himla fint.
Här kommer några av de saker jag känner att jag lärt mig såhär 3 valpar in:
När jag fick hem min första egna lilla valp, mopsen Johnny, så blev jag rätt stressad över en hel del saker. Typ att han skällde. Och jag läste och läste och läste och tyckte att det var jobbigt. Fick ju massa råd – utom ett. Att mycket går över. Mycket är faktiskt valpighet. Och nej, det kanske inte funkar för alla. Men ta ett djupt jävla andetag. Ni har tid.
Samma med passiviteten. Herrejävlar vad jag var orolig över att han inte kunde slappna av överallt. SOM VALP. Hallå, hela deras deal är ju att vara överallt typ? Okej, inte hela. Men om någon hade stoppat mig där och ba: ”du, ta det nu lugnt. När han är nästan 3 så kommer han att lugna sig. Seriöst. Det kommer.”
Är ju skitdåliga råd att ge till någon annan, eftersom man inte vet hur framtiden kommer att se ut. Men det är någonting jag i alla fall använder i mitt tänk kring nya valpen. När hon kom hit var hon rätt rädd och reagerade på typ allt. Och hade hon varit min första valp är jag övertygad om att jag blivit fett stressad. Men nu gav jag det lite tid, var stöttande och bara lät henne landa i sin takt.
Såhär: vi ska förhoppningsvis ha hundarna jävligt många år. Det finns tid. Andas.
Man kan prova att börja träna något tricks och sen bara…”nej, det blir inte bra”. Man kan lägga upp ”dåliga” bilder på instagram bara för att man själv tyckte det var fint (beror ju på vad man har för mål). Man kan misslyckas en massa. Man kan tappa tålamodet och bara FUCK IT låta valpen dra i kopplet den sista biten hem för man fan kommer att tappa det annars. Man kan göra det. Det är kanske inte jättebra. Men man har provat.
Det är rätt ofta så att det är bättre att bara göra något, än att inte göra ett skit.
Att faktiskt leka utan så mycket krav. Nej, det är kanske inte så himla smart att låta hunden sticka med leksaken. Men ärligt. Gun tyckte att det var svinkul och jag blev alldeles full i skratt av att se henne glad. Så då får det gå först, för denna gång. Jag har tid att lära henne hur kul det är att leka med mig. Och det ska jag givetvis lära henne (jobbar på det massor). Men ibland får man faktiskt bara ha jävligt kul av den enkla anledningen att det ÄR kul att se en valp som tycker att den vunnit på lotto!
Det finns dagar då inte så mycket kommer att hända. Då man mest ligger på soffan. Det är kanske inte KUL, men det är mysigt och trevligt. Att ta det lugnt är okej.
Att vila ihop är bra för relationen som sagt. Och det är leken också. Och alla dessa lärdomar leder väl hit: att inte ha bråttom, att bygga relation. Det tror jag kommer att hjälpa en massa i slutändan. För såhär: vi ska förhoppningsvis ha en relation i upp emot 15 år. Det är lång tid.
Man behöver inte tjata om någonting. Lek, mys, bygg er relation. Det kommer att göra det enklare att träna faktiska saker sen.
Brasklapp: jag inser att detta är knepigt att skriva. Men nu utgår jag från att ni som läser detta faktiskt är intresserade. Och då är min erfarenhet att det inte är farligt att skriva eller säga sånthär. Jag hade inte sagt det till en person som uppenbart inte var intresserad över att skapa en god relation till sin hund. Så, vill vara tydlig här. Detta riktar sig till er som kanske känner som jag gjorde när jag tog hem min första valp. Och jag hoppas att denna läsning hjälpte då! <3
Relaterad läsning:
Ha en fin fredag!
