HUNDBETEENDEUTREDNINGAR, NY KAMERA, SAMT CHIPS

Helgen har bestått av beteendeutredningar. Vi som går utbildningen i hundbeteendeutredning hos Attityd Hundkunskap fick testa att både utreda hundar med olika problem – och att observera varandra. Väldigt lärorikt. Nu har jag jobbat ganska snarlikt i mina privatlektioner i några år men det är alltid så gött att få nya ögon på sig och tänka efter vad det är man faktiskt gör, brukar göra och borde göra.

Snart sätter jag igång med egna utredningar, det är en del av utbildningen. Ska bli spännande men också lite stressigt… Men framför allt är jag taggad på att ta mig an problemområden utanför mina vanliga (dvs drag i koppel, hundmöten, tävlingsaktiga problem osv). Läskigt men kul!

I helgen fick jag ÄRAN att hjälpa en tjej vars hund var ljudrädd, något jag helt undvikit att ta mig an innan och hellre hänvisat vidare till folk jag vet är mer kunniga. Jag gjorde massa research och blev rätt pepp ändå hehe och det kändes som att både jag och hundägaren lärde oss mycket. Hon var så himla duktig och snäll också så jag ville åka raka vägen hem och träna Gun på att göra oväsen! Ska visa lite mer på instagram framöver tänker jag.

Har såklart snöat in totalt på ljud nu!!!!

Och så har jag köpt en nya kamera.

Om man fotar m blixt känns det exakt som semesterbilder från nittiotalet, något jag starkt uppskattar. Visst ser jag ut att ha lagt ungarna för natten och har typ häng med gobben i stugan vi hyrt utanför random sommarstad i sverige?!?!?

Men kanske blir dessa de sista ni ser av den sorten här, eftersom hundögon blir helt jävla sinnessjuka i blixt. Savor these pics, med andra ord för snart blir d bara naturbilder, selfies och hundporträtt igen!!!!

Hur jag fått henne att posera? Det ser du på bilden till höger, som togs efter ”varsågoooood”

Trevlig söndag, gänget! Hej!

EN LANTIS I STAN

Nä okej jag är ingen lantis egentligen. Alltså från början är jag ju uppvuxen mitt i stan. I göteborg till och med, och jag går fortfarande hos tandläkaren och har familj och vänner här. Men ja, jag flyttade till landet för typ 8 år sen (dock från Paris lol) och sen dess har jag liksom inte regelbundet befunnit mig i folksamlingar, på uteserveringar och i kollektivtrafik. Jag trivs väldigt bra med att bo mitt i spenaten och ha det tyst och lugnt omkring mig. Och min hund Gun har aldrig bott i stad, bara mitt på landet utan grannar eller trafik.

Och sen november typ har Gun och jag flängt till Göteborg stup i kvarten. Nu är vi där hela tiden! Två jäkla bönder som försöker navigera bland stressade människor, mycket romcom-kompatibelt ändå. Gun tycker det är… spännande men inte kul. Och med tanke på att jag inte är en helt unik människa med helt unika problem tänkte jag att hey, det kanske finns fler som vill ha tips!

Tips på temat hur i helvete ska min hund palla stan är den hittills bara bott mitt ute i skogen :)) Nu kör vi!

Ber om ursäkt på förhand för pixliga bilder. Jag har tyvärr inte mod nog att släpa med mig storkameran ut bland folk.

Promenaderna

Bilden till vänster: våra vanliga rundor
Till höger: göteborgsrundor. Plus huset jag bodde i precis efter studenten 😌 Men som synes, lite mer saker. Spårvagnar! Människor! Cyklar! Bilar! Hundar! Barn! Väskor! Kanske man inte tänker så himla mycket på när man bor i det, men det är verkligen mycket intryck. Även för min adhd-hjärna, jag blir helt bakfull i hjärnan efter en helg här.

Tänk också hur många ljud det är i detta! Lampor! Lukter!

Så, hur kan man hjälpa hunden då!? Jag har ett långt koppel, det är liksom steg 1. Älskar mitt från Birger & Co, det är 3 meter och jag använder hel eller halv längd på promenaderna. Här är länk, skriv LILLY15 för rabatt halloj! Alltså: kort när vi ska passera saker. Långt när Gun får ut och nosa och skaka av sig.

Detta tycker jag är det absolut enklaste sättet att hantera stadspromenader. Jag har lärt in dragfria promenader sen innan förstås (här kan du läsa om hur jag tränar koppel!). Och hon är van vid att kunna växla mellan två längder – helt och halvt koppel.

Det är guld värt att kunna ge sin hund minipauser för att nosa eller ta ut avstånd till läskiga grejer. Tre meter ger mycket svängrum men är inte så långt att det känns som man bär runt ett helt rep (och därmed också snurrar in sig eller är det bara jag).

Att bo i lägenhet

Vårt vanliga boende är en stuga mitt i skogen, har kor och höns som närmre grannar än folk och det vanligaste ljudet är fågelkvitter. Ibland skjuter nån jägare och ibland håller nån på med en motorsåg, men oftast är det ganska tyst.

Gun är en väldigt vaktig hund och reagerar mycket på ljud av bildörrar, dörrar överlag och ordet ”hej”. I skogen är det ganska bra, jag vill att hon ska vakta där. Men i en lägenhet där dessa ljud förekommer väldigt mycket mer frekvent blir det ju bara jobbigt.

Så, vad kan man göra då? Här är tre grejer jag experimenterar med:

💫 Motion och aktivering.

Det vill säga hur mycket sådan Gun behöver för att ha bra förutsättningar för att kunna skita i att skälla på allt. De dagar jag stresskört hit och bara rastat snabbt har varit betydligt jobbigare än de dagar jag gått en långrunda och kanske gjort lite nosövningar innan. Bara som exempel. Du får kartlägga vad din hund behöver!

Ett enkelt knep kan vara att sätta en lapp vid dörren eller på kylskåpet (eller var som helst där det passar dig du vet) där du skriver typ såhär:

Alltså så kan du lätt hålla LITE koll. Inga stora grejer alltså. Detta har jag skärmdumpat från en sida i workbooken till promenadproffs. Okej dags för tips 2:

💫 Begränsa intrycken.

I den här lägenheten där vi hänger nu finns som en korridor vid hallen. Där behöver faktiskt inte Gun vara. Enkelt löst alltså, ett kompostgaller eller en barngrind så kan hon inte höra, och således inte flippa ur över, att någon går i trappen.

💫 Tydlig viloplats.

Välj gärna även här något ställe där hunden inte behöver se och höra så mycket som den störs av. Gun gillar att ha koll så det är ändå viktigt att hon har överblick, hade inte kunnat ha ett för avskiljt ställe (men det kanske passar din hund).

Testa olika och se vad som passar!

Om hunden skäller väldigt mycket eller om du känner att dessa tips inte räcker så kan jag tipsa om motbetingning. Googla! Går i princip ut på att varje gång ett triggande ljud hörs så ska du belöna, så att hunden tänker ljud = belöning istället för ljud = hjälp måste skälla. Jag använder detta sparsamt eftersom Gun lätt hetsar upp sig mer och blir mer på alerten när jag tränar så. Men det passar vissa hundar, absolut!

Allmänna tips

Ta många hisselfies skoja

ELLER?!?

Öva in en mysig plats

Som jag var inne på med vila – men du kan ta det steget längre. Här har min klasskompis Hanna gjort en guide om filtträning, eller ”gå och lägg dig”-träning som är KANON!

Tugga maten

Jag gillar att blöta upp torrfodret och frysa in i olika former. Skrivit lite om det här innan! Ett utmärkt sätt att hjälpa en uppstissad hund eftersom tuggande och slickande har just en lugnande effekt. Snufflematta är också toppen!

Stick därifrån!

Om ni ska vara i staden längre än du tror är nice, gå ut ur den. Eller kör eller vad ni nu har för transportmedel tillgängliga. Ingen svensk stad är så stor att det inte finns lugnare områden en liten bit bort, vi är inte i NYC liksom kom igen. Låt hunden få vila från ljud och intryck några timmar.

Gå på konstiga tider

Promenadtips igen och väääl beprövat av folk med rädda hundar (hej!). Gå när inte alla andra går. Tidigt som fan på morgonen eller sent eller när det är let’s dance på TV så grannens bjäbbiga jävel inte är ute exakt samtidigt som ni.

Va hård ton jag fick!!! Kan redan höra tangentborden knappra i protest om att det visst är SYND OM GRANNENS HUND och okej ja det kanske det är men hallå det betyder inte att du behöver låta den skälla ut din hund varje gång nu går ut :)) Tagga ner, samtliga!!!! Jag med.

Ja, jag ska. Vi hörs snart igen!! Gillade du denna guiden så klicka på hjärtat, tack!

FRÅGELÅDA: ”min hund morrar mot barnen – vad ska jag göra?”

På min instagram har jag frågestund lite då och då, oftast får jag såpass många frågor att jag inte kan svara alla. MEN! Jag sparar dem. Och inser att denna lelle blogg, som ju ger mer utrymme rent textmässigt, är ett utmärkt ställe att svara på frågor på! Så nu kör vi, ny kategori är skapad: frågelåda. Ordning och reda. Nu kör vi!


Jag som skriver detta heter Lilly Norfeldt och är förutom hundinstruktör och (snart) hundbeteendeutredare även mamma till en fyraåring och matte till en galen unghund.

”Hjälp! Min hund morrar mot barnen. Vad ska jag göra?”

Vad lättsam fråga jag börjar med :))) Nä men grejen är ju att det inte finns nåt rakt svar. Här kommer först några motfrågor jag tycker det är SVINviktigt att ställa sig innan man börjar fundera på vad man ska göra åt saken:

  • I vilka situationer händer detta (ex när hunden ligger i sin korg och barnet går dit)?
  • Hur är barnets och hundens relation generellt?

Jag förutsätter att du som läser detta själv kan anpassa efter hur din familj och livssituation ser ut. Detta är vad som funkar för oss och som med allt som har med djur (och barn) att göra kan man inte bara copy pastea metoder eller någon annans hantering av situationer.

Och – varför morrar hunden?

Jag vill också påminna om att hunden inte morrar för att det är kul och inte heller för att vara dum. Försök se det lite, lite krasst: hunden kommunicerar. Det har jag och min unge pratat om sen han var typ 2 bast. ”Hundar kan ju inte ord och svenska på samma sätt som oss, så hon pratar voff och morr och gnäll. Man får lyssna ändå!”

Så, när hunden morrar på barn blir man oftast lite rädd och orolig såklart. Men egentligen är det ju bra att hunden berättar att ”nu är den här situationen lite jobbig, snälla hjälp”. Tar man bort morret blir det lite som att plocka ut batterierna på en brandvarnare – morret är en förvarning och fortsätter man pusha kan hunden bita. Tar du bort morret kan bettet komma ”utan förvarning” helt enkelt.

Så även om det inte, i vår människovärld, känns så trevligt så är det helt enkelt hundens sätt att berätta att den inte pallar situationen.

I vilka situationer morrar hunden på barnet?

Den morrar förmodligen inte hela tiden, eller hur. Så låt oss kolla på några vanliga situationer och vad man kan göra i dem:

Situation 1: Hunden ligger i sin korg, barnet leker vilt i närheten. Barnet är ganska litet och snubbligt och när det stökar för nära hunden så morrar den.

Jättevanligt och förekommer här hemma också! Och enligt mig bör hunden få sova utan att behöva vara orolig över att bli snubblad på. Det är ju ganska basic behov. Så, dels: hitta en plats som kanske är någon annanstans lite längre från barnets lekställe. Flytta bädden. Och: snacka med barnet. ”Jag tycker det är störigt när hunden leker när jag försöker sova, eller hur. Vi får låta hunden vara i fred när den vilar”. Barn fattar ibland detta bättre än vuxna, ska sägas. Är man tydlig med vilka platser som är no go så köper de oftast det. Har haft mer problem med att vuxna människor ska fram och kela med Gun när hon ligger i korg. Och då LÅTER det.

Vissa hundar går självmant och lägger sig där barnet leker, för att sen bli tjuriga när barnet är för nära. Då flyttar jag på hunden eller säger till den att gå och lägga sig i korgen.

Situation 2: hunden morrar på barnet när den äter eller tuggar på leksak och barnet kommer nära.

Lite liknande lösning faktiskt. Prata med barnet och förklara att precis som hen inte gillar när hunden tar barnleksaker så gillar hunden inte att barn tar hundleksaker. Morr är bara hundens sätt att säga ”stopp”.

Men träna gärna byteslekar och lär hunden att komma och visa upp sina saker. Beroende på hur gammalt barnet är kan den ju engagera sig i den leken också!

Enkla knep för att stärka barnets och hundens relation

Gå promenader tillsammans

Jaja, jag älskar promenader som relationsstärkare. Lugna, långsamma sådana. Gärna med fika och många pauser. Mycket barnkompatibelt ju! Man behöver inte gå långt, bara tillsammans.

Låt barnet belöna

På promenad eller hemma! Igen-övningen brukar de flesta fatta ganska bra tycker jag, och om hunden kan den sen innan är det ju toppen. Genom att låta barnet göra kul saker med hunden blir den ju mer av en resurs för barnet, tänker jag. Plus att det är supergulligt ju!

Låt barnet ge maten eller hjälpa till med att förbereda mat

Aktiveringsleksaker är toppen för hunden såklart, men också väldigt enkelt att låta ett barn hjälpa till med. Ha alltid koll och var med så det inte blir en konflikt bara! Men låt barnet hjälpa till med att preppa leksakerna med mat. Min unge kallar fyllda kongar för ”hund-tacos” och hjälper mig att mosa torrfodret som jag fyller dem med 😭😍

Grundregler för sjysst samspel

Och så tar vi några grundregler som jag och min unge kör hemma! Det finns säkert fler som jag inte tänker på nu men ja, detta är några. Och igen – allt kanske inte passar er. Man måste anpassa efter sitt eget liv ❤️

Gå inte till hunden, låt hunden komma till dig

Om du vill klappa, sätt dig på golvet – spring inte fram. Vill du leka – spring iväg. Jaga inte hunden.

Gå inte fram till hunden när den vilar eller äter

Som vi varit inne på så är detta ett evigt tjat hos oss.

Gå aldrig fram till andras hundar, eller kopplade hundar.

Nu är ju mitt barn bara 4 men med större barn antar jag att man kan ha som regel att alltid fråga den som håller kopplet. Mycket läskigt tycker jag, när barn springer fram mot mig och min hund. Och eftersom min hund älskar barn och helst skulle hångla upp dem tänker jag att det inte är optimalt 🙃

Försök aldrig lyfta hunden

När mitt barn var 3 ville han lyfta allt hela tiden och så är det fortfarande i perioder. Och hör ganska ofta detta nämnas som en grej, speciellt med valpar. Och jag brukar förklara det som att det är superkonstigt för hundar fattar inte vad en kram är, stackars dem eller hur! De tror bara att man försöker hålla fast dem. Så man får hitta andra sätt att mysa med hundar, kanske man kan klappa bara!? Typ så.

Ingen lek med hundens skålar eller leksaker

Som nämnt ovan, väldigt onödigt. Barnet har egna leksaker. Så.

Hoppas du gillade detta inlägget och fick lite tips! Tryck gärna i hjärtat vid rubriken i så fall så jag vet ❤️

VAD VI TRÄNAR PÅ JUST NU

För att upprätthålla någon slags bild av att jag faktiskt är en hundtränare och inte bara en flamsmaja så tänkte jag dra igång segmentet: vad vi tränar på just nu. Ett stående inslag här på bloggen alltså, om *trumvirvel* vad vi tränar på just nu.

Ser det lite som att berätta för alla man känner att man slutat röka. Då blir det så svårt att börja igen eftersom folk då och då frågar ”hur går d med rökningen” eller typ säger att man är duktig 🙂 Alternativt säger NÄÄÄÄÄÄ LILLY när de kommer på en med att smygröka. Japp, mitt mål är att bli SKAMMAD om jag skippar att träna detta framöver.

Dessa sakerna kan ni skamma mig för om jag inte tränar på dem:

Hantering

En dag var Gun rätt jobbig så jag kände att jag bara behövde något – vad som helst – för att aktivera hennes hjärna lite. Så jag tog en låda och så tränade vi på att hon skulle lägga hakan på den. En låda är bra. Man kan träna på att sätta tassarna på den, eller i den, eller peta med nosen på eller ja, vad som faktiskt. Men nu när vi gjorde detta med hakan blev jag påmind om att jag använde en liknande grej till min mops när jag tränade frivillig tandborstning med honom. Beware of jättedåliga videos för detta var länge sen men här kan du se dem!

Och här är länk till Guns pass med lådan. Jag tror vi också ska använda det till hantering faktiskt.

Folk

Som vanligt. Men nu har jag lovat mig själv två saker. Ett: att FAKTISKT träna på skiten. Två: att säga åt folk när de inte gör som jag säger. Vi har haft en del bakslag det senaste så måste ta tag i det.

Guns största skräck är gubbar och killar. Usch för dem, säger hon. Relate. Men typ alla människor är läskiga. I kombo med att hon är vaktig blir det ofta jobbigt. I kombo med att jag inte vill stå i ett hörn på fest utan vara med mer blir det att vi inte tränar = blir inte bättre på det. Så jag måste aktivt träna när jag är bland folk. Usch *laddar ner tinder och raggar på gubbar*. Skoja. Men jag ska ta tillfällena jag kan för att vända Guns mycket negativa känsla kring folk.

Kanske ska passa på när jag är på helgträffarna med beteendeutredargruppen. Det är ju ett gäng med bra koll! Hmmmmm!!!!!!!! Ska göra en plan, det vet jag i alla fall.

Det är väl det vi tränar på mest. Känns överkomligt. Vi får väl se!

2021

Jag har påbörjat det här blogginlägget typ fyrtio gånger. Letat listor, mallar, inspiration (i guess) för att kunna bena ut året som gått. Men fuck it, jag älskar att göra årssammanfattningar och bara för att det kanske är några fler än jag som läser denna betyder det inte att det är den viktigaste texten ever. Det behöver inte vara så storslaget. Nu kör vi.

2021 var ett år av att förlåta mig själv. Oj, håll i hatten! Högtravande! Stora ord! Någon som är förv¨ånad? Nä, tänkte väl.

Jag har verkligen behövt vara snäll mot mig själv. Tvingat mig att inte köra på, jobba på, springa på, sluta känna. Och jag har behövt förlåta mig själv när jag ändå gjort det. Och för saker som var innan jag blev hundtränare och gjorde wholesome content från landsbygden, you know.

Jag har också tvingat mig själv att fira. Det har gått sådär, för att vara helt ärlig. Men jag har haft många saker att faktiskt säga ”fan Lilly, snyggt jobbat” åt. Till exempel:

(yes! äntligen en lista!)

Jag hade två helt sjukt bra öppningar av min favoritkurs promenadproffs – alltså en onlinekurs jag gjorde 2020 precis innan c*vid kom. Den har, tillsammans med valpkursen online, stått för majoriteten av inkomsten till mitt lilla företag. Och det är ju svinfett! Liksom:

Jag kan försörja mig på hundträning! Eller snarare att snacka hund på internet! Hur sjukt är inte det? Nä jag lever inget glammigt influencerliv men det är bevisligen inget jag strävar efter. Jag kan ha en soft vardag och känna mig trygg med att jag och ungen klarar oss.

Vet inte vad mer man kan begära? Jo kanske att du som också håller på med hundträning och vill bli vassare på att nå ut med hur kul det är att ha hund går med i min facebookgrupp. Där sänder jag live ibland och har lite frågestunder om sociala medier och onlinekurser och sånt! Här hittar du den❤️

Jag testade att ha en medlemssajt men det blev inte som jag ville så nu ligger mest massa minikurser, föreläsningar och instruktionsfilmer här och skräpar. Man kan köpa dem, förstås, men det uppdateras inte så himla ofta.

Jag har firat att I made it to trettio! Också det något jag absolut varken krävde eller förväntat mig av livet. Men här är jag. Trettio bast. Lantis. Mamma. Hundnörd. Snyggare och starkare än någonsin! Det blev inget stort firande såklart, men det kan vi ta någon annan gång. Mina favoritpersoner var med mig och vi åt favoritmat och skålade och det var fint på alla sätt och vis!

Jag har också klappat mig på axeln över att ha roddat att vara ensam med en fyraåring, i ett hus mitt i skogen, med en galen hund och ett eget företag (i hundbranschen none the less) som enda inkomst! Bra jobbat, Lilly! I slutet av 2021 började kiddo med övernattningar hos sin far, så förhoppningsvis blir det bra på den fronten med. Jag hoppas det. För hur kul det än är att vara med ungen så är det stundtals tufft att inte dela vab, körningar, egna förkylningar och roddande med någon.

Jag grävde sjukt mycket, sådde och hade mig hela våren. Det var värt! Kolla!

Jag läste många böcker, om jag ska välja favoriter (undrade ingen) så är det dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson, ett litet liv av Hanya Yanagihara och samlade verk av Lydia Sandgren. Inte nya böcker, men väldigt bra sådana.

Mot slutet av året skaffade jag TikTok. Lätt bästa jag gjort. Okej kanske överdriver men fan vad mysigt och opretto det är där. Obs har absolut inget jobbkonto och tänker under INGA omständigheter göra hund-content där. Bara njuter av att det får vara trams och lite fult och bristfälligt för jag saknar det på instagram ibland.

Låtarna jag lyssnade mest på var Oh la la jag vill ha dig av Uffe Lundell, började ironiskt men tycker nu att det är livets dänga. Sång i buss på villovägar av Håkis gick varm och så även Någon gång måste du bli själv av geniet Annika Norlin aka Säkert.

Sen till slut blev han själv och nu är det vi men det är en liten hemlighet för en annan gång. Om jag har 99 problem är killar kanske 96 av dem. Men inte han, som tur är.

För 2022 önskar jag mig mer snällhet och mindre ängslighet för mig själv. Mer jävlar anamma? Om det är ett okej begrepp vet jag inte men nu kör vi. Oj vad oängsligt lol ja ja. Jag ska inte sluta snusa. Jag ska inte sluta träna. Jag ska inte sluta tänka att alla gör sitt bästa och att folk är snälla, ändå.

Nu kör vi.