MATVÄGRANDE HUND – tips och vad som funkat för oss

in FRASSE GUIDER on Share

Matvägran – att hunden inte äter och hellre typ kräks galla än att röra maten – är inte så jävla fett. Hittills i mitt hundliv har jag inte haft så mycket erfarenhet av det och även om alla mina hundar matvägrat vid ett eller annat tillfälle så har mina vanliga knep funkat. Alltså, en hund som inte vill äta frukost eller skiter i middagen då och då är verkligen ingen fara, vill jag vara jättetydlig med.

Ibland beror det på värmen, ibland vill de bara testa om de kan få nåt godare, ibland med valpar kan det vara tänderna som spökar, eller så är det nåt annat. Och att skippa ett mål mat är som sagt INGET att vara orolig med.

Men om hunden hoppar över såpass många mål att den till slut blir helt tom i magen och spyr galla? Då kan man behöva ta till lite andra metoder. Okej, metoder är fel ord men du fattar.

När Frasse kom hit åt han inte. Alls. På sin höjd kunde han äta lite ben, men torrfoder var det inte tal om. Min sovrumsmatta håller numera till på evig tork utomhus eftersom han kräkts så mycket på den.

  • matvägrande hund
fina jag och fina nerkräkta mattan :))

Å ena sidan har jag varit såhär ”nähä men ät inte då dumma hund” och å andra sidan har jag såklart tyckt svinsynd om honom och vissa stunder hade jag nästan gjort vad som helst för att bara få i honom NÅGOT.

  • matvägrande hund

Det bästa tipset jag fått och det som hjälpt oss med har varit att hålla igång magen (tack Freja!) Och om hunden redan gått så långt att må illa av hunger är det liksom en uppförsbacke. Jag kommer dela upp detta i två små delar: den första om hur man sätter igång ätandet över huvud taget. Och den andra om hur man kan hålla igång magen sen, så hunden inte blir sådär illamående.

Sätta igång magen

Okej, så när Frasse kom var han gravt understimulerad. För det första hade han ju varit på djurkliniken dagarna/veckan innan och även om han fått gå promenader och lekt med lite hundar så märktes det att han inte var van vid aktivitet.

Av det lilla jag vet om hans liv innan han kom hit är att han i princip rastades på tomten och fick då och då gå till brevlådan. Mer aktivering och motion verkar det inte ha varit, men jag vet inte helt säkert.

I vilket fall: med ökad motion märkte jag att aptiten ökade.

Rimligt att jogga i en miljon grader värme 🙂

Dessutom gav promenaderna en till möjlighet: mat i belöningssituation. Visst, han tyckte inte det var asball att ta godis men kunde ändå, särskilt om min andra hund tog.

Att byta plats, alls, är ett hett tips. Oavsett om det är promenad eller att hänga ute i trädgården. Och om han då får i sig en jordgubbe som ramlat från fikabordet, eller ett kex eller en potatis är skit samma. Alltså kom ihåg vad anledningen var: att sätta igång magen. Inte samma sak som att utfodra. Han ska självklart inte leva på potatis, men för att få igång magen är fasen alla medel tillåtna.

  • matvägrande hund

Om vi sedan snackar utfodring har det varit väldigt hjälpsamt att redan ha en väldigt matglad hund. För om hon fått äta först har Frasse nästan automatiskt velat äta. Även om jag äter, faktiskt. Märkte det när jag åt chips vid datorn, hehe. Helt sonika gick Frasse till sin skål och käkade. Kanske är han som en kung eller president som ba nån annan måste se så den inte är förgiftad. Förmodligen inte, men kul tanke ändå va

Hålla igång magen

Även här har faktiskt motion varit viktigt. Jag märker direkt att Frasse inte äter om han inte rört sig ordentligt. Bor man i stan eller inte har inhägnad tomt så blir detta nog mer per auto men för mig som skulle kunna skita i promenader, är det viktigt att jag prioriterar detta.

Sen märker jag att Guns och Frasses kommunikation blir tusen ggr enklare på promenad så det är ju också en anledning. Men åter till att hålla igång magen: jag har infört mellanmål. Gissa om Gun är glad?

Exempel på mellanmål:
– En näve torrfoder
– Blötfoder
– Morot
– Tuggben
– Kong
– Nån grönsak som blivit över under matlagningen

Viktigt att tänka på att kompensera ner i matgivan så man inte riskerar att ge hunden för mycket mat. Och mellanmål är just mellanmål, inte ersättning för maten. Så små grejer, inget jättemål. För en liten hund är en dentastick rent kalorimässigt en stor del av dagsintaget! Så glöm inte det.

Servera maten olika

Även om det vid första anblick kan kännas motsägelsefullt att göra det svårare för hunden att äta för att få i den mat, så kan det vara exakt det som hjälper! Jag har gett maten utspridd i gräsmattan, i äggkartonger och aktiveringsleksaker, och i kong (se videon nedan och prenumerera gärna på min youtube hallå!).

Värmen är verkligen seg, och det är inte konstigt om hundarna tillfälligt har sämre aptit. Släng gärna i lite vatten i matskålen och byt vattenskålen ofta så det är kallt och frächt. Kong eller märgben som du fyller med mat och fryser in kan också vara gött!

Hoppas detta kan hjälpa någon annan som har eller haft samma problem! Håll ut, testa runt och få inte panik. Vet att det suger och man kan verkligen bli orolig, men hunden kommer inte dö av att missa några mål. Försök byt plats, servera på olika sätt och se till att magen inte blir helt tom så ska ni nog hitta ett sätt som funkar för er till slut ❤️

Har du fler tips får du gärna lämna en kommentar. Och gillade du detta inlägg så tryck gärna på hjärtat! Kraaaaaam!!!!!

EN MÅNAD MED FRASSE

in FRASSE TVÅ HUNDAR on Share

En månad? Inte riktigt, men ändå. 6 juni kom han hit och sen dess har vi lyckats tajma in löp, tentor och midsommarfirande. Först i fredags kom Gun hem igen efter en veckas sommarlov hos min mamma. Och här kommer en rapport om hur allt gått det senaste! Här är inlägg från första veckan, andra veckan och tredje. Och här är första Frasse-inlägget för den som missat vem han ens är och vad han gör hos mig!

Så, Gun kom alltså äntligen tillbaka. Väldigt lyxigt att bara behöva koncentrera sig på EN hund helt plötsligt. Och väldigt tydligt att Gun är väldigt duktig på väldigt mycket. Så sjukt skönt att hon kan vara ensam, hon går fint i koppel och lös och är allmänt lyhörd. En viss kontrast till Mr. Ångvält som tror han är en trekilosvalp :)))) Love him, men ja. Viss skillnad hehe.

Frasse och jag har passat på att träna och jobba och lära känna varandra. Och på fredagen kastrerades han – mina tankar om det hittar du här. Han var lite pipig och groggy men allt gick bra och han behöver knappt ha tratt på sig alls nu några dagar senare och är pigg som ett as igen ❤️ ❤️ 

På tal om att Guns största problem, som jag nämnt många gånger, är att hon är rädd för folk. Inte folk hon gillar – de ligger hon såhär på. En utvald skara bästisar har hon, och resten är fienden till motsatsen bevisats hundra gånger typ. För ja, i fredags var mina kompisar här och grillade och drack vin med oss. Första riktiga vaktsituationen med två hundar, men det funkade ändå bra!

På lördagen var Frasse med på restaurang och Gun var hemma. Så jävla skönt att hon kan vara ensam!!!!! Även om Frasse är gullig att ha med känns det ju som att promenera med en kalv utan någon som helst impulskontroll.

Vi har såklart gått tusen promenader också för det är så sjukt tydligt hur mycket lättare det är för dem att kommunicera då. I rörelse och dessutom att Gun får ta det avstånd hon behöver. Är ju egentligen koppeltvång nu men ja, hon får va lös. Hon går ingenstans. Stäm mig då.

Kolla gulligt att de drack ur samma vattenpöl. Hade Frasse gett sig på ett sånt move för två veckor sen hade Gun tappat det, lovar.

Nämnde på stories att jag haft koppel på Frasse inomhus. Detta av två anledningar:

  1. Han är enorm men tror att han är ungefär lika stor som Gun :)) Så han går på riktigt in i ALLT
  2. I kombination då med att ha en riktigt bitchig tik som ser det som sitt kall i livet att berätta för Frasse att han är en klumpig pojkspoling så blir det lite väl LIVAT för mig.

Dessutom är ju Frasse en tjuv av rang och jag orkar ärligt inte springa runt och ha pedant-ordning hemma just nu. Det räcker att vara med barnet och två hundar liksom, energin tar slut sen. Men Frasse verkar tycka det är soft, han blir mindre stressig när han är lite begränsad (när han fått vara lös inne tidigare har han vankat omkring och hållit PÅ hela tiden. Men i koppel/sele: lägger sig och chillar direkt). Gun kan också slappna av i att jag håller jättevalpen i styr, så hon slipper.

Det funkar för oss, helt enkelt. Och jag tänker lite att det är som att ha tratt för att hunden inte ska klia. Det är ju liksom mest för att man själv ska slippa säga nej sjuhundra tusen gånger per dag. Liksom slippa tjata. Så tänker jag med många andra grejer i hundträningen. Förhindra möjligheter för mig att hamna i tjat- och gnällfällan.

Har börjat komma fram lite mer till vad för slags ramar som behövs. Typ att hundarna ska sitta innan de fått okej att gå ut genom dörren. Det har ju inte med LEdArSkAp att göra som vissa vill inbilla sig, utan är ju ren träning/inlärning och jäkligt praktiskt för mig. Frasse övar på att sätta sig utanför dörren/bilen också när han väl fått gå ut för jag är inte jättesugen på att flyga efter honom när han tycker att han ska raka vägen ut och nosa i nåt dike typ.

Så, sånt sysslar vi med. Ett helt gäng är vi nu och snart är det semester för min kjaerste också så då blir vi ännu fler. För jävla gött!!!!!!!!!!!!

Som vanligt (va få gånger jag skrivit detta nu det senaste) – tryck på hjärtat och lämna gärna en kommentar! Jag blir glad!!! Och det är kul!

Puss och hej och hörs på torsdag, då kommer en guide i matvägran! ❤️ 

FUNDERINGAR KRING KASTRERING – del 1

in GUIDER TVÅ HUNDAR on Share

Kastrering av tik och kastrering av hane – vad jag tänker och vad jag kommit fram till, eller inte kommit fram till. Ett önske-inlägg från er läsare!!

Before we start: det var då självaste FAN vad folk har åsikter och tankar om kastrering. Har försökt läsa på ordentligt men blir faktiskt inte riktigt klok. Alltså även superduperkunniga typ etologer och sånt tycker olika… SÅ: detta är inte ett inlägg om absoluta sanningar eller ett recept på hur man ska tänka. Detta är enbart mina tankar, baserade på mina år i branschen, de hundratals hundar jag tränat, de studier jag kunnat läsa som inte var trams, samt såklart på mina egna hundar och min vardag.

Jag kan inte rekommendera i några enskilda fall, och kommer inte att bemöta glåpord från någon av lägren i detta ämne. Det blir block. Välkommen till min diktatur, här får man tycka annorlunda än mig men man får inte vara taskig eller översittig. Ens om man försöker linda in det, jag ser rakt igenom det bara så ni vet. Okej då kör vi!

Och för dig som hittat hit från google och inte känner mig sen innan: sorry för tonen här i början! Jag är hundinstruktör, inte sociala medier-proffs, så jag har liksom inte nåt tjockt skinn. Måste stålsätta mig! Och göra detta till en trevlig plats (tycker hundvärlden kan va lite töntig och översittig så ja). Hej hej och välkommen!

Kastrering av tik

Jag har tänkt mycket på kastrering av min tik. Jag är ingen direkt förespråkare av kastration, och detta är första gången det är aktuellt för mig (haft två okastrerade hanar ihop innan) och speciellt inte som lösning på diverse beteendeproblem. Åldrande tikar är förstås en annan femma, där handlar det om att se till att tiken inte får en massa sjukdomar och cancer i juver och sån skit som kan komma.

Gun pratade jag ju om… ja, jag har i alla fall tänkt på hennes HORMONER och hur de påverkar hennes rädslor. Och då kommer man ju lite automatiskt in på kastrering. Nu listar vi!

Argument för:

  • Hennes rädslor tog inte ordentlig fart förrän hon började löpa första gången, vilket får mig att tänka att det kanske finns ett samband
  • Jag märker tydligt att hon blir extremt påverkad av sina löp, mer rädd, reaktiv, vaktig och har en större benägenhet att visa aggression
  • Hon ska inte ha några valpar ändå, eftersom hennes mentalitet inte duger till avel
  • Sen det vanliga: risken för tumörer och sånt

Argument mot:

  • Behöver inte alls hjälpa rädslorna, kan faktiskt till och med göra dem värre
  • Viktuppgång, Gun är redan ett matvrak och det skulle kännas hemskt att ha henne ännu mer fixerad vid det
  • Det är ett stort ingrepp, där man dessutom söver ner hunden, vilket alltid innebär en risk
  • Hon är en generellt frisk hund, förutom den mentala biten då, och det kan tyckas onödigt att utföra ingrepp på en sådan

Nu är hon nästan fyra så hon har gått igenom hela könsmognadprocessen. Löpen har sedan första gången blivit värre och värre för varje gång de kommer. Om det i början såg ut typ såhär: löp 2 veckor, skendräktig efter 2 månader, bra och ”normal” i 4 månader, sen nytt löp. Så har de där 4 månaderna i mitten bara krympt och krympt. Fönstret där hon mår bra och normal blir mindre för varje gång och det är jäkligt tråkigt för alla inblandade, särskilt Gun.

Kastering av hane

Jag har nog fått 100 dm med frågor om när jag ska kastrera Frasse. Som om det togs för givet, jättemärkligt. Även här är jag som utgångspunkt skeptisk till att göra ingrepp på friska hundar. Dessutom med nedsövning, som alltid innebär en risk. Jag har haft två okastrerade hanar ihop tidigare och ja, de käftade en del, men det var inte tal om att kastrera dem bara för sakens skull.

Detta blogginlägg av Anders Hallgren tyckte jag var mycket läsvärt!

Kanske har detta blivit standard på grund av hunddagis, för det är många som begär att hunden ska kastreras för att gå på sådant. Vilket jag ur ett arbetsmiljöperspektiv verkligen kan förstå. Men som enskild hundägare till en hanhund har jag aldrig fattat varför man kasterar för sakens skull.

Den andra vinkeln jag fått höra är att det skulle hjälpa mot diverse beteendeproblem. Och det köper jag inte. Inte som generell lösning i alla fall, det har säkert funkat för en drös hundar men jag tror inte man kan utgå från det. Om man tror att man ska kastrera bort skälliga hundmöten eller att hunden är allmänt störig…. nja.

Alltså jag har haft lika många kastrater som intakta hanar på kurs och jag har hittills inte sett något samband mellan lugn/trygg/lydig hund och huruvida bollarna är kvar.

Trots detta kommer jag att kastrera Frasse. Varför? För att han blir uppenbart besatt av löp och han ska ändå inte ha valpar någonsin. Veterinärkliniken, som jag fått honom av eftersom han lämnades in där för att avlivas (läs allt om Frasse här), tycker också att han ska kastreras, särskilt som jag har en tik i huset redan.

Jag gör det alltså inte för att han ska bli lydigare eller lugnare. Utan för att främst slippa utsätta oss för risken med tjuvparningar och sånt. För jag vet fortfarande inte när jag ska kastrera Gun men det är ett större ingrepp och då får Frasse gå först. Hade jag inte haft en tik i hemmet hade jag med största sannolikhet inte tyckt att detta var aktuellt alls, om inte några större komplikationer dykt upp framåt i tiden.

Viktigt!

Jag är varken för eller emot kastrering, det vill jag vara tydlig med. Eller såhär: jag är djupt skeptisk till att operera och göra ingrepp på fullt friska hundar. Det jag tycker är viktigt är att man är medveten om riskerna med det och inte ser det som en universallösning på alla möjliga problem. För såhär: ja, Frasse är en skitjobbig unghund nu MEN det kommer faktiskt lugna sig med åldern. Det allra mesta gör faktiskt det och vid 3-4 år är många hundar mer mogna och lugna. Helt automagiskt!!!!!

Så, tänk igenom och fatta ett beslut som gynnar dig och din hund. Inte en enstaka veterinär, grannens gubbe, eller nån hundinstruktör du inte litar helt på. Okej?

Och ja, detta var nog det jobbigaste jag skrivit. Jag känner att oavsett hur mycket research jag gör så hittar jag inget riktigt tydligt. Jag kan bara landa i att jag inte tycker man ska kastrera i onödan.

Och för första gången i mitt hundliv så har jag två hundar där det faktiskt känns nödvändigt! Vet inte om detta gav någon klarhet för någon annan men jag hoppas ju att det ändå kan vara givande att läsa hur mina tankar gått.

KRAM!

Skrivit mer om kastrering sedan detta inlägg:

✨ GUN ÄR KASTRERAD – om bakgrunden och planen kring Gun
✨ EN VECKA MED KASTRERAD TIK – dagbok om rehab och tankar den första tiden
✨ TVÅ VECKOR MED KASTRERAD TIK – fortsättning på dagboken
✨ KASTRERINGEN: TRE MÅNADER SENARE – precis som det låter, hur det kändes 3 månader senare

MIDSOMMAR MED UNGHUNDEN

in FRASSE HUNDTRÄNING - vardag on Share

Herregud, vilken energi han fått det senaste. Frasse, alltså. Överallt är han. Och fattar inte själv hur stor han är. Men så mysig! Nu har vi firat midsommar och jag har lyckats hitta ett sätt att inte få honom att försvara prylar han hittar (alltså typ morra och bli riktigt sur om man försöker ta dem)! Men först: helgen.

Förra året var första på länge länge länge som jag inte firade i göteborg och på en ö. Har spenderat alla mina somrar där så även om jag inte bor kvar så har det varit lite av en tradition. Och jag älskar midsommar, eller jag älskar alla högtider egentligen tror jag. Och nu: en ö i Göteborg igen. En annan än jag brukar, men ändå!

Frasse fick i och med detta vara med om sina första hundmöten med mig. Har inte mött en enda hund hittills och nu blev det mycket. Verkar ganska random vilka hundar han är nyfiken på och jag märker att han blir super-triggad och med utfallsbenägen om man försöker hålla emot. Så det som funkat bäst är hittills att bara stövla på och typ säga ”nu går vi”, men vi kommer ABSOLUT behöva jobba på detta. Även koppelgående, ärligt. Jag flänger runt med midjebälte och han har inget avslappnat sätt att gå i koppel alls. Kanske får gå promenadproffs själv i höst lol.

Vakten har vaknat med besked och han håller koll och skäller. På gott och ont. Har ju redan en vakthund så känner att det inte är kanon om de håller på och drar igång varandra…

För det mesta är han duktig, han sover på färjan och är med och chillar i trädgården. Vi badar och gosar och han ligger bredvid mig när jag läser bok i gräset. Han är snäll och glad och mysig!

Att vara 10 månader är inte lätt, alltid. Hormoner som sprutar ur öronen, spökålder, tonår och allt vad det är! Jag tänker att han landar mer och mer, och vi har inte ens börjat träna på något än så en sak i taget får gälla.

Det enda vi egentligen tränar-tränar på (förutom ensamheten) är att lämna ifrån sig saker han snor. För han snor helt random grejer och blir ARG om man försöker ta dem. Och det har blivit värre och värre. Tror att han fått många saker ”stulna” från sig och att det förmodligen har varit en del konflikt i det här med tidigare ägare, men jag vet inte och det spelar egentligen ingen roll. För han känner att det är jobbigt att lämna ifrån sig grejer nu och med mig och då är det det vi får jobba med.

Jag har helt slutat försöka ta grejer. Plockar han upp nåt låtsas jag som absolut ingenting. I 99% av fallen spottar han ut, för det var inte så kul att ingen brydde sig. Och i 1% så sätter jag honom i bilen, då spottar han ut och jag kan ta prylen.

Det bästa är såklart om jag hinner se innan han hittar nåt, men man har ju annat att göra i livet än att glo på sin hund (eller??? skoja). Men jag märker att ju mer uppmärksamhet han får efter sina stölder, desto mer tror han att de faktiskt är värda något. Alltså han kan liksom försvara skiten ur en STEN, så det handlar inte om att det är gott eller kul egentligen. Bara att hela situationen är infekterad.

Och innan någon får panik: jag har en plan för att faktiskt kunna ha en nödlösning för detta, den dagen han äter nåt han absolut inte får (typ nåt giftigt). Och jag vet att vissa föreslår att man ska vara hårdare och bara VISA HUNDEN VEM SOM BESTÄMMER men problemet är att jag tror att det är exakt det som hänt Frasse och att det är därför han verkligen är rädd att förlora sina fynd. Varför skulle han annars få panik över att man försöker ta en strumpa/papper/sten ifrån honom, liksom.

Det vi gör parallellt nu, alltså med helt andra saker och i helt andra sammanhang, är bytesleken. Eller dead or alive, som den också kallas. Jag spelar in film på det så det kommer snart och fram till dess kan man googla :D:D

Detta är för att lära honom:
1. Det är kul att byta!
2. Ett ord som betyder ”nu byter vi”

Igår körde vi ett pass och det var så himla kul att se honom tänka och jobba på det sättet. Det har vi inte testat alls innan, för vi har som sagt mest hängt och landat. Men han har mycket bra grejer och jag tror att mycket kommer att gå och träna ganska enkelt med honom. Fina Frasse!

GårdsvaktarN

Gun är förresten hos min mamma, får man erbjudande om hundpassning säger iaf inte jag nej. Särskilt inte när jag har en 30-kilosvalp att lära grejer, hehe. Men hon kommer snart igen, som tur är. Saknar henne massor såklart!!!!!! Hon är så duktig och fin. Har lite dåligt samvete fast mest inte, hon har garanterat the time of her life just nu haha

Snart har jag skrivit klart mitt utlovade inlägg om kastrering, det blir nog två delar. Men innan veckan är slut ska jag trycka ”publicera”, lovar. Ses snart alltså! Skriv gärna en kommentar eller tryck på hjärtat förresten, det är så mysigt ju!!! HEJ!

TVÅ VECKOR MED FRASSE – löp, kong & privat instagramkonto

in ENSAMTRÄNING PERSONLIGT TVÅ HUNDAR on Share

Två veckor med Frasse nu! Otroligt! Var tvungen att dubbelkolla så det verkligen stämde, trodde det var mer 🙃 Japp, jag är lite knäckt efter Guns höglöp, men ändå. Fin han är! Och busig! Låt oss dela upp veckan i kategorier:

LÖPET

Nu har det verkligen ballat ur med hormonerna. Söndagens kvällspromenad var Gun en stjärna men Frasse har nog… fattat vad som händer. Mer än innan, när han bara var intresserad men inte verkade koppla ihop knoppen med snoppen så att säga (usch). Nu slänger han sig efter kissfläckar, klapprar tänderna och gnyr efter henne. När han inte kommer åt att hålla fast henne har han till sist gått på mig istället. Kul :))))

Gun är också en jävla LURING, för hon har ju betett sig som att hon är 0 intresserad av Frasse de senaste dagarna (till skillnad från tis-fre förra veckan typ, där hon var såhär: ”😏😏😏 hello sexy frasse” hela tiden). Så det har varit lugnare, hon har hållit sig på avstånd och mindat sin egen business. MEN så filmade jag ett tillfälle där hon ville fram till Frasse lite och sen när jag kollade i efterhand så noterade jag att nog fan viker hon svansen till sidan! Som ju tikar gör när de vill släppa in hanarna så att säga (insert: kräksemoji)

Lurig och smartare än jag, bevis nr 73018034. Jaja, i måndags när Frasse och jag varit på en egen (underbart lugn och fin) promenad, tog jag ut dem tillsammans. Och då ballade Frasse ur igen och juckade på mig, bet i mina armar, klapprade tänder, SKREK efter Gun osv osv osv. Väldigt tydlig kontrast och inte kul för någon. Så jag ringde hundpensionatet han var på sist och de har honom nu. I ett dygn, kanske två.

För det är liksom OTUR att det tajmat såhär med löp meeeeeen man måste ju inte ha det jobbigare än det redan är. Han behöver paus. Och fan vad jag behöver paus efter den här senaste veckan. Jag blir inte en kul matte (eller mamma) när jag är på helspänn hela tiden och mina promenader, som vanligtvis ger mig energi helt plötsligt dränerar mig. Jag har varit helt knäckt verkligen.

MATEN

Nu äter han i alla fall bra, så det är skönt. Det varierar lite men det viktigaste har verkligen varit att hålla igång magen hela tiden, så han inte blir för hungrig liksom. Då blir han illamående verkar det som, och vägrar äta. Så han och Gun får mellis och jag plockar fram hans skål lite då och då under dagen om han inte ätit upp. Om jag eller Gun äter så smakar han lite, men helt på eget initiativ äter han sällan.

På vår egna promenad tog han till och med godis! Det har inte hänt innan, jag har tränat honom enbart genom beröm och klappar typ. Det har funkat fint! Köpte nytt godis och ny sele. När han kom hit hade han bara kedjestryp och det gjorde bara att han drog mer, så har provat olika selar och halsband jag haft hemma fram tills detta levererades. Gun har ett likadant och jag gillar det verkligen. Här hittar du det om du vill kika!

ÖVERSLAG & BITANDE

Detta är rätt jobbigt nu, men har förmodligen att göra med att han dels fått mer aktivering än tidigare i livet och att det då blir lite overload i hjärnan liksom. Och dels löpet då. Men det är ju lite spännande för första dagarna var han rätt avstängd liksom, satt mest och chillade. Och det ser ju ut som en sååååå duktig och lydig hund liksom. Fastän det egentligen berodde på att han tyckte det var lite läskigt typ. Så på det viset är det ju nice att han vågar vara lite ”jobbig” och brötig liksom. Det går över.

Märker att ju mer irriterad jag blir, desto värre blir det. Bäst är om jag bara tar ett djupt andetag, är ganska stilla (eller fortsätter gå om det är på promenad) och eventuellt byter mot något annat att hålla i. Det kommer gå över ju mer han mognar (och ju mer jag lär mig hur jag kan föregå och även lösa det i skarpt läge såklart).

ENSAMTRÄNING

Ensamträningen går framåt! (Här har jag skrivit om Frasses ensamträning innan) Det nya är att jag har kunnat gå ut i köket och stänga dörren om mig. Har även upptäckt att Kong var toppen, så den kanske jag faktiskt kommer använda i framtiden. Har spelat in video om det så hojtar när den kommer upp sen!

ÖVRIGT

Jo, jag har gjort mitt instagram privat. Flödet är så konstigt där nu, man ser ju knappt de man följer, bara andra. Följarantalet har, trots att man borde exponeras för fler (eftersom jag antar att just folk som inte följer en, ser en mest), stannat av. Och så har jag fått en hel del tråkmånsar som kommit in och varit allmänt negativa och trista mot mig.

Och det blir ju ett arbetsmiljöproblem, som Sandra Beijer uttryckte det på sina stories här om dagen. Det tar verkligen energi från mig, så jag valde att göra kontot privat för att kunna lägga den energin på roligare grejer. Typ att hänga med de som faktiskt vill va kompis istället :))

Ser så mycket fram emot midsommar, min favoritgrej typ. Snart snart snart. Och sen är det bara en vecka till som jag jobb-jobbar, sen sommarlov. Otroligt mysigt! Kommer ju dokumentera mitt och Guns och Frasses liv men inte liksom klippa, skriva, sälja, hålla i grejer. Typ. Man är ju aldrig ledig när man jobbar med sin hobby, men det är för det mesta gött. Ibland behöver jag skala bort några moment, bara!

Glad sommar!