Ja herregud. I lördags skrev jag ju att det varit lite hektiskt… Hehe. Det är för att jag flyttat sedan fredag. Och packat sedan över en vecka, ungefär. Men nu är vi hemma! Ska visa lite tänker jag!
Här är mitt lilla ställe:
På baksidan rinner en å, sött va? TUR nog är allt inhägnat så behöver inte vara som en hök över ungen. Vatten är ju lite läskigt, barn är inte så bra på det där. Så bra med inhägnaden som sagt!
Gun fick försöka posera på en sten. Ville inte. Nähepp då kör vi utan hund på stenen då:
Kollar man uppåt här ser man stället! MYS
Och kolla detta hållet. Ja men nyp mig i armen
Nu har vi bott här sedan i fredags alltså. Jag kommer säkert visa mer så småningom, men nu bor vi mest in oss. Finns massor jag vill göra! Nu bara njuter vi av tystnad och lugn. Vi tänder ljus på morgonen för det är mörkt nu ju, och så är vi utomhus massor!
Använder mormor och morfars grejer, äntligen. Så mycket sött porslin och sånt!
Tänk vad fint med en nystart. Hösten är det nya nyåret, det säger alla. Och jag känner precis så. Det är mycket som dör och vissnar och blir grått, men det är så det ska vara. Är det något jag lärt mig hittills i livet är det att vad som helst kan hända. Och ingenting blir som man tänkt sig. Så. Även om det är vemodigt och läskigt (herregud är ensamstående med tvååring och galen unghund nu?) och ensamt ibland är jag lugn i själen. Allt blir okej.
Var sak har sin tid.