Nu ska jag få hem en hund av, för mig, helt ny ras. Jag tänkte berätta lite om hur jag resonerar kring henne som individ och mina mål senare i veckan. Men först: dags att sticka hål på en myt. 

Hur många gånger har ni hört att ”hunden blir vad man gör den till”? Jag har hört det orimligt många gånger. Och tycker ärligt talat att det är ett ganska märkligt påstående. För OM detta vore sant – varför skulle det då finnas raser. Eller uppfödare? Eller avelsmål? 

Hundar har olika egenskaper

Det finns hundar som gör massor av oväntade grejer. Det finns mopsar med lite vall i sig, det finns brukshundar som beter sig som knähundar. Men dessa grejer som de gör, gör de trots sin ras. Inte på grund av den. Jag tävlade lydnad med min mops och det är klart som fan att det hade varit lättare att göra med en hund som är avlad att samarbeta med människan över huvud taget liksom. 

Först och främst så är hunden ett djur, sen en hund och sen en ras. Visst. Det ska man inte glömma. Särskilt när man snackar sällskapshundar så är det viktigt att påtala vikten om att det är ett djur som behöver få utlopp för sina behov. Även om det är en ras som inte har supertydliga mål och arbetsuppgifter betyder det inte att de inte är hundar. De måste också aktiveras och allt sånt. MEN. På något vis hör man ändå lite då och då att ”hunden blir vad man gör den till”. Och detta är inte sant.

Sen ska man inte haka upp sig på rasen heller. Jag menar, det finns ju vallhundar som suger på att valla. Och skyddhundar som är för veka för skyddstjänst. Hundar är individer också. Man behöver läsa sin hund. 

Skulle en kooiker bli vad jag än ville? 

Nu ska jag ju få hem en Kooiker och jag skrev allmänt om rasen i förra veckan (läs här!). Det innebär ju givetvis att det kommer en del rasbundna grejer som jag behöver arbeta med eller för. Jag kommer inte att träna IPO med henne, om man säger så.

Ett annat exempel är att det finns en del skadedjursjakt i kooiker. Jag har sork på gården, så det kommer att krävas jobb för att slippa överdrivet jagande. En annan sak som följer med det är grävande. Så, har fixat en snufflematta som jag tänker kan uppfylla det behovet lite. MEN

Jag kommer givetvis att behöva titta på henne som individ också. Kanske är hon lite orolig eller blyg av sig? Kanske är hon en ”fullt ös medvetslös”-variant. Det kommer att innebära att träningen kommer att anpassas. Och jag kommer att behöva titta på olika situationer med. Bara för att hon är blyg på en plats behöver hon inte vara det överallt. 

Jag är över huvud taget rätt trött på såna här ”enkla sanningar” om hundar. Som att det räcker med att bara träna, som i detta fallet. Finns tusen myter och jag tycker att de gör mer skada än nytta.

Så: nej, hunden blir inte vad du gör den till. Du behöver läsa individen och ta hänsyn till nedärvda egenskaper. Du behöver träna efter du gjort flera analyser av detta.