Sååå, Frasse kan inte vara ensam. Det visste jag inte när jag tog över honom och tyvärr är det egentligen en sak som får mig att direkt säga nej vid förfrågningar i omplaceringssammanhang. Men nu är det som det är, och vi får väl bara börja träna. I det här inlägget kommer jag berätta om vårt utgångsläge, lite om den första träningen och vår målbild!

Här hittar du min guide till att ensamträna valpar!

• 

Ensamträning med unghund

Jag märkte direkt när han kom till oss att, nope han kan inte vara ensam. Alltså inte ens i en sekund. Mycket berodde säkert på att han precis flyttat och att han helt enkelt inte kände sig hemma än, men även om han låg och sov på golvet och jag gick typ en meter så blev han ängslig och skulle hänga på.

Nu har jag turen att jobba hemma och dessutom med hundar, så det är ju ingen panik. Men jag tror många inte tänker på hur ofta men faktiskt lämnar hunden. Inte långa stunder, men bara liksom borsta tänderna eller hämta något ur ett annat rum eller gå ut med soporna. Det blir stora projekt om hunden inte är tränad.

• 

För ensamhet kommer ju inte naturligt, hundar vill vara med. De är inte gjorda för att vara ensamma. Med det sagt: det är tyvärr tvunget.

Första steget i ensamträningen av unghunden

Det första jag gjorde var att kartlägga. När är han mindre ängslig? När bryr han sig minst om mina förflyttningar? För oss har det varit efter långpromenad, eller på kvällen när jag lagt mig för att sova (inte optimalt haha, men ändå skönt att veta).

Efter det började jag försöka tajma in det med att röra mig då. Steg ett var att bokstavligen kunna förflytta mig i rummet. Och då absolut inte smyga! Jag går som vanligt. Min tanke är liksom att Frasse ska känna ”jahopp, nu går matte omkring, det är ingen fara, hon kommer alltid tillbaka”. Så försöker inte lura honom eller smyga eller gå när han inte märker det. Jag VILL att han ska notera att jag rör mig, men inte tycka det är nåt dramatiskt.

• 

Steg två var att gå till ett annat rum, bara för att hämta något. Efter det, att kunna dra ut till bilen av samma anledning (är mycket glömskt och lägger ofta kvar saker i bilen tyvärr, men nu har jag ju en bra anledning att hämta dem hehe). Om han rest sig när jag kommer tillbaka spelar ingen roll just nu. Så länge han inte verkar helt uppstressad, såklart.

Att träna med två hundar

Jag kommer inte lämna hundarna helt ensamma hemma förrän de kan vara tillsammans med varandra (just nu är de i varsin del av huset), för där tror jag ändå Gun kan ha en bra inverkan på honom. Hon är supercool med att vara ensam, så det kan ju bli en trygghet. Och just nu löper hon så Frasse och jag får fortsätta köra såna här ministeg ett tag till!

• 

Eftersom Frasse bor i rummet längst bort från ytterdörren har jag använt altandörren när vi ska ut. Så kommer det inte att se ut i framtiden, men tänker att det är skitsamma när det är så här lite tid vi snackar om. När de kan vara tillsammans kommer jag att börja gå ut ur huset, tänker jag.

Just det – en grej jag gjorde med min första egna hund Johnny, efter tips från uppfödaren: att stänga dörren vid tandborstning. Det klarar inte Frasse än men jag försöker gå in på toa och stänga dörren om mig ibland i alla fall. Som sagt: tanken är att han ska känna att det är noll konstigt att jag går iväg ibland. Och lita på att jag ju alltid kommer tillbaka!

Att filma ensamträningen

Jag filmar inte i nuläget eftersom jag är borta i vadå, tio sekunder typ? Men när jag börjar utöka mer kommer jag nog göra det, beroende på hur chill jag tycker han känns.

• 

Hur göra när man kommer tillbaka

Jag gör ingen stor affär av att jag kommer tillbaka heller. Bara går in och sätter mig. Jag vill att både han och jag ska känna att det är jordens mest naturliga och vardagligaste grej att jag kommer och går. Ingen biggie. Jag menar inte att jag helt ignorerar honom, bara att jag inte heller blir helt engagerad. Blir hunden superstressad av att du går – klappa och lugna hunden. Men jag tycker man ska försöka hålla sig lite cool så inte återseendet blir för ball, då kan ju hunden ligga och förvänta sig det under ensamtiden. Inte så mycket vila, då. FÖR VISSA HUNDAR. Inte alla, som vanligt måste jag poängtera att alla är olika. Ni vet det. Bra.

• 

Att använda mat i ensamträningen

Det finns tusen åsikter om mat i ensamträning, typ att använda det för att associera lämnandet med något gött. Vi har inte alls behövt tänka på det eftersom Frasse inte tycker mat är gött. Så, då har jag sagt det också.

Målbild

Min målbild är att kunna lämna hundarna ensamma exakt så lång tid det tar att handla i byn. Det tror jag är nåbart inom kort. Kan de det, så känns det som följande steg inte behöver bli så stora. Tills dess får jag ordna med hundvakt eller till och med pensionat om det behövs. Han ska aldrig vara själv såpass länge att det är läskigt, utan jag vill hela tiden hålla det under stresströskeln. Tradig träning, men så jävla viktig! I torsdags blev jag superglad över följande situation liksom: Frasse däckad, gick ut i köket för att hämta vatten (typ tre meter men kompostgaller och jag syns inte från där han låg) – han ställde sig, kollade lite men valde sen att lägga sig ner igen. För några dagar sedan hade han börjat gnälla. Så: framsteg!!!!!

Om du gillade detta inlägget får du gärna trycka på hjärtat! Puss å hej!