På min instagram har jag frågestund lite då och då, oftast får jag såpass många frågor att jag inte kan svara alla. MEN! Jag sparar dem. Och inser att denna lelle blogg, som ju ger mer utrymme rent textmässigt, är ett utmärkt ställe att svara på frågor på! Så nu kör vi, ny kategori är skapad: frågelåda. Ordning och reda. Nu kör vi!
Jag som skriver detta heter Lilly Norfeldt och är förutom hundinstruktör och (snart) hundbeteendeutredare även mamma till en fyraåring och matte till en galen unghund.
”Hjälp! Min hund morrar mot barnen. Vad ska jag göra?”
Vad lättsam fråga jag börjar med :))) Nä men grejen är ju att det inte finns nåt rakt svar. Här kommer först några motfrågor jag tycker det är SVINviktigt att ställa sig innan man börjar fundera på vad man ska göra åt saken:
- I vilka situationer händer detta (ex när hunden ligger i sin korg och barnet går dit)?
- Hur är barnets och hundens relation generellt?
Jag förutsätter att du som läser detta själv kan anpassa efter hur din familj och livssituation ser ut. Detta är vad som funkar för oss och som med allt som har med djur (och barn) att göra kan man inte bara copy pastea metoder eller någon annans hantering av situationer.
Och – varför morrar hunden?
Jag vill också påminna om att hunden inte morrar för att det är kul och inte heller för att vara dum. Försök se det lite, lite krasst: hunden kommunicerar. Det har jag och min unge pratat om sen han var typ 2 bast. ”Hundar kan ju inte ord och svenska på samma sätt som oss, så hon pratar voff och morr och gnäll. Man får lyssna ändå!”
Så, när hunden morrar på barn blir man oftast lite rädd och orolig såklart. Men egentligen är det ju bra att hunden berättar att ”nu är den här situationen lite jobbig, snälla hjälp”. Tar man bort morret blir det lite som att plocka ut batterierna på en brandvarnare – morret är en förvarning och fortsätter man pusha kan hunden bita. Tar du bort morret kan bettet komma ”utan förvarning” helt enkelt.
Så även om det inte, i vår människovärld, känns så trevligt så är det helt enkelt hundens sätt att berätta att den inte pallar situationen.
I vilka situationer morrar hunden på barnet?
Den morrar förmodligen inte hela tiden, eller hur. Så låt oss kolla på några vanliga situationer och vad man kan göra i dem:
Situation 1: Hunden ligger i sin korg, barnet leker vilt i närheten. Barnet är ganska litet och snubbligt och när det stökar för nära hunden så morrar den.
Jättevanligt och förekommer här hemma också! Och enligt mig bör hunden få sova utan att behöva vara orolig över att bli snubblad på. Det är ju ganska basic behov. Så, dels: hitta en plats som kanske är någon annanstans lite längre från barnets lekställe. Flytta bädden. Och: snacka med barnet. ”Jag tycker det är störigt när hunden leker när jag försöker sova, eller hur. Vi får låta hunden vara i fred när den vilar”. Barn fattar ibland detta bättre än vuxna, ska sägas. Är man tydlig med vilka platser som är no go så köper de oftast det. Har haft mer problem med att vuxna människor ska fram och kela med Gun när hon ligger i korg. Och då LÅTER det.
Vissa hundar går självmant och lägger sig där barnet leker, för att sen bli tjuriga när barnet är för nära. Då flyttar jag på hunden eller säger till den att gå och lägga sig i korgen.
Situation 2: hunden morrar på barnet när den äter eller tuggar på leksak och barnet kommer nära.
Lite liknande lösning faktiskt. Prata med barnet och förklara att precis som hen inte gillar när hunden tar barnleksaker så gillar hunden inte att barn tar hundleksaker. Morr är bara hundens sätt att säga ”stopp”.
Men träna gärna byteslekar och lär hunden att komma och visa upp sina saker. Beroende på hur gammalt barnet är kan den ju engagera sig i den leken också!
Enkla knep för att stärka barnets och hundens relation
Gå promenader tillsammans
Jaja, jag älskar promenader som relationsstärkare. Lugna, långsamma sådana. Gärna med fika och många pauser. Mycket barnkompatibelt ju! Man behöver inte gå långt, bara tillsammans.
Låt barnet belöna
På promenad eller hemma! Igen-övningen brukar de flesta fatta ganska bra tycker jag, och om hunden kan den sen innan är det ju toppen. Genom att låta barnet göra kul saker med hunden blir den ju mer av en resurs för barnet, tänker jag. Plus att det är supergulligt ju!
Låt barnet ge maten eller hjälpa till med att förbereda mat
Aktiveringsleksaker är toppen för hunden såklart, men också väldigt enkelt att låta ett barn hjälpa till med. Ha alltid koll och var med så det inte blir en konflikt bara! Men låt barnet hjälpa till med att preppa leksakerna med mat. Min unge kallar fyllda kongar för ”hund-tacos” och hjälper mig att mosa torrfodret som jag fyller dem med 😭😍
Grundregler för sjysst samspel
Och så tar vi några grundregler som jag och min unge kör hemma! Det finns säkert fler som jag inte tänker på nu men ja, detta är några. Och igen – allt kanske inte passar er. Man måste anpassa efter sitt eget liv ❤️
Gå inte till hunden, låt hunden komma till dig
Om du vill klappa, sätt dig på golvet – spring inte fram. Vill du leka – spring iväg. Jaga inte hunden.
Gå inte fram till hunden när den vilar eller äter
Som vi varit inne på så är detta ett evigt tjat hos oss.
Gå aldrig fram till andras hundar, eller kopplade hundar.
Nu är ju mitt barn bara 4 men med större barn antar jag att man kan ha som regel att alltid fråga den som håller kopplet. Mycket läskigt tycker jag, när barn springer fram mot mig och min hund. Och eftersom min hund älskar barn och helst skulle hångla upp dem tänker jag att det inte är optimalt 🙃
Försök aldrig lyfta hunden
När mitt barn var 3 ville han lyfta allt hela tiden och så är det fortfarande i perioder. Och hör ganska ofta detta nämnas som en grej, speciellt med valpar. Och jag brukar förklara det som att det är superkonstigt för hundar fattar inte vad en kram är, stackars dem eller hur! De tror bara att man försöker hålla fast dem. Så man får hitta andra sätt att mysa med hundar, kanske man kan klappa bara!? Typ så.
Ingen lek med hundens skålar eller leksaker
Som nämnt ovan, väldigt onödigt. Barnet har egna leksaker. Så.
Hej, jag har ett liknande problem med min mycket snart ett-åriga blandschäfer hanhund. Men han hugger efter mig om jag försöker ta något han har som han inte FÅR ha. Han fick mycket snart en favoritplats under matsalsbord och dit in kunde han dra pinnar och annat han snodde från vedkorgen vid spisen. När jag då skulle in och ta den så kunde han hugga efter mig. I går upptäckte jag att han tuggat ett hål i en av trasmattorna och jag sa fy! , gick fram och skulle dra undan mattan för att försöka rädda det som var kvar. Då kastar han sig fram mycket snabbt med både tassar och tänder och liksom hugger ner på mina händer. Läskigt. Jag försökte då säga till ännu kraftigare men det lyckades inte så bra.
Jag har satt kompostgaller runt bordet nu så får vi se om hur det blir. Han blev lite orolig i går när han inte kunde går in men jag gjorde en ny viloplats åt honom i närheten och där lade han sig snabbt.
Men hur ska jag göra för att undvika detta beteende? Det känns som om det finns risk att det bara blir mer och jag känner inte att det är jag som är ledaren.
Bra info! Men hur gör man på promenaden när hunden inte gillar att möta barn?