Jag. Hatar. Ensamträning.
Så, nu var det sagt. Jag har insett detta på riktigt nu. Märker hur jag drar mig för att lämna huset utan Gun. Och det beror på några saker:
- Erfarenheten av att ha haft en hund med separationsångest. Som på riktigt flippade ur om man lämnade honom själv.
- Att jag inte riktigt ”måste” göra det. Alltså, jag kan ju egentligen ha med min valp nästan överallt. Om jag skulle vilja. (Men det är ju superkorkat, för skit händer ju i livet. Och vipps måste hon vara hos veterinären, eller hos hundvakt. Och då måste hon faktiskt kunna vara själv!)
- Att jag bara dummar mig.
Jag insåg detta för några månader sedan och har tvingat mig själv att träna ändå. Så. Nu har vi en rutin och det är den jag tänker dela med mig av nu.
Vår rutin för ensamträning
Varje morgon klockan 7.15 lämnar jag Gun och kör min son till förskolan. PUNKT. Bara gör det. Eller nej, inte ”bara gör det”. Jag förbereder innan:
- När hon vaknar hänger vi i trädgården ett tag så hon får kissa och bajsa. Och rusa runt som en jäkla galning hehe
- Sedan myser vi i soffan, riktigt gött kel
- När min son vaknar så leker hon med honom lite. Eller, han plockar fram saker – hon snor dem och gömmer. Sen plockar han fram något mer som hon då tar istället. Om och om och om igen.
- 7.10 gör jag i ordning en Kong med färskfoder. Klär på mig och barnet, ger Gun käket och går. Säger ”ses snart”
Sedan är jag hemma igen 25 minuter senare ungefär och då går vi ut och hänger i trädgården igen.
Jag tror Gun slappnar av bättre när jag inte är hemma, faktiskt. Förutsatt att hon fått springa av sig och allt sånt på morgonen såklart. Så det känns ganska bra nu. Hon skulle säkert kunna vara själv längre, och det är upp till mig att få det gjort.
Här har jag skrivit om ensamhetsträning innan, läs gärna det!