I fredags tog jag med storkameran på äventyr. Och med äventyr menar jag hundträning, såklart. Häng med!

Men vi börjar i köket. För just denna fredagen fyllde mitt barn 3 år. Jag har alltså varit förälder lika länge och det är en sjuk tanke.

Mitt barn har även ärvt min tidigare sovklocka. Fram till han föddes sov jag länge på morgonen, förstår du. Nu går jag upp okristligt tidigt. Så även denna fredag.

Just denna morgon skulle han väckas med sång och paket men totalvägrade. Så han fortsatte sova och jag fick sitta och gosa Gun och jobba lite istället.

Inte fy skam alls!

Efter att ha planerat en stor del av höstens innehåll här på bloggen så tog jag ut Gun för en kortis medan barnet fortsatte sova. Stilsäker som vanligt, såklart. Glesbygdskavaj i vackraste orange, leggings, gummistövlar å så it-prylen: kaffekoppen. Gun i lila sele och ett gammalt sletet koppel ? Nån som vill ge mig modeuppdrag ring i så fall gärna

Vid lunch drog vi till brukshundklubben och då hade solen börjat skina!!!! Äntligen!!!!1 Ena sekunden höst, nästa högsommar. Bara sådär!

Där skulle vi träffa Valpen Acke *gråtögonsemoji*

Och boxrarna Heddy och Lukas (till vänster i bild)

Var som en enda stor Boxer-fest! 4 stycken av varierande ålder och utseende och detta behövde givetvis förevigas!

Och Gun och jag skulle träna ingångar på planen och framförgående. Undrar du om vad fasen vi tränar på/för så läs här! Tvingade Heddy och Lukas matte Martina att föreviga heheeheh

Gun går åt höger i framförgåendet. Tror jag behöver bli mer noga med att ställa upp henne RAKT framför mig innan jag börjar träna liksom. Men jag låter det vara, vi ska på kurs snart så då ska jag fråga.

Blev en hel del följsamhet och ett läggande under marsch också.

Allmänt bra träning, tycker jag! Gun börjar verkligen fatta och hitta tillbaka till den arbetshjärna hon hade innan första löpet. Jag har insett det nu i efterhand, med lite utrymme. Att hon ju var helt otrolig att jobba med som valp. Men i och med första löpet (tror jag – det är den tydligaste saken jag kan se och hänga upp det på!) så förändrades hela hon. Visst, slö och så. Men rekativiteten och rädslorna växte också. Hon blev faktiskt helt förändrad. Minns att hon gick och gömde sig när jag tog fram godispåsen. Liksom: från att ha kunnat köra på och ÄLSKA träning till att gå och gömma sig. Helt klart jobbigt.

Och det fattade jag inte då, när jag var mitt i det. Och jag fattar inte helt nu heller, men kanske lite mer åtminstone. Och jag tycker att andra löpet var bättre och efter tredje har hon verkligen landat och blivit mer förutsägbar. Till exempel känner jag att jag har mer ett hum om hur mycket och VAD för slags aktivering hon behöver. Det var jättesvårt innan och kunde variera massor.

Med det sagt – hon är fortfarande unghund. Hehe. Skitjobbig då och då, alltså. Men det blir bättre och bättre. Det börjar kännas hoppfullt! Jag känner mig inte som en genomkass hundtränare varje dag längre och det var ett tag sedan jag fick låsa in mig i sovrummet för att gråta ut frustrationen över vår bristande kommunikation.

Resten av dagen gick sedan till att förbereda kalas. Pippibarnet fyllde nämligen 3 hela år exakt denna dag! Jag gick all in på husmorsmentaliteten såklart och bakade tårtor, småkakor och kokosbollar hela veckan.

Det var det! Om du vill veta mer om sån här träning så skriv gärna det eller tryck gilla eller nåt sånt! Jag tränar massor nu men tänker sällan att någon är intresserad av det hehe. Men det är helt klart kul träning, det vill jag lova!

Vi hörs på söndag!