Du och din hund är ute och går. Allt är gött – våren börjar komma nu ju! Små gröna skott och solen värmer faktiskt lite, du måste ta av dig jackan. Ni går runt ett hörn och några meter längre ner på gatan ser du en annan hund. Dess ägare skrollar telefon och hunden har siktet inställt på er. Och nu såg din hund också och jahopp då var cirkusen igång antar jag!
Hur känner du? För att vara ärlig: jag fick typ liiiite ont i magen av att bara skriva detta. Eller ONT är en överdrift, men liksom det känns. I kroppen, jag blir nervös. Bara av tanken!
Och så tänker jag att det inte är så konstigt om man levt med en hund som flippat ur i hundmöten. Min förra hund var sådan och det sitter så himla hårt. Jag tror att Gun hade haft tusen gånger lättare om jag inte fått en klump i magen, hon läser ju mig så lätt.
Jag har jobbat massor med min känsla i hundmöten och om du känner liknande så ska jag ge dig mina bästa tips här NU är du beredd??
1. Notera vad du faktiskt gör i ett hundmöte
Alltså utan att ta action öht, bara notera vad det är som händer. Som med klumpen i magen. Tar det sig fler fysiska uttyck?
Spänner du händerna?
Axlarna?
Har du andats på länge?
Vad gör du med kopplet?
Med din gångstil?
Allt sånt: notera.
2. Ändra ditt mönster
När du kommit fram till vad du faktiskt gör när ni ser en annan hund kan du börja ändra det. Till exempel genom att ta ett djupt andetag och trycka ner axlarna. Att aktivt tänka ”åh vilken fin hund” fastän man vill tänka annat.
Jag tycker även den små-psyko metoden att LE har hjälpt. Ja jag har gått i DBT men lyssna nu: tydligen gör hjärnan nåt när den känner att vi småler? Så då blir den glad typ. Och så vill man le mer osv i en cirkel. Skitbra ju! Även om man ser lite dåraktig ut. Det hjälper för att vända sin egen känsla.
3. Skaffa en rutin
När ni ser en annan hund: vet du vad du ska göra? Vet din hund vad ni ska göra? Det hjälper att ha en strategi, eller flera helst.
Till exempel: när vi ser en annan hund (på bra avstånd) ska jag andas ut, slappna av i fingrarna och berömma min hund medan vi baklängesmarschar därifrån.
Att ha lite förutsägbara rutiner kan hjälpa både dig och din hund.
Jag är även ett fan av att föra dagbok. Är absolut inte så seriöst som det låter haha. Men när tex jag ser att ”dagen efter spår är promenaderna softare” så är det ju svingött. Och även om jag TROR att jag är en person som minns och ser mönster så är jag tyvärr absolut inte det, jag måste skriva ner annars flyter allt ihop. Nu har jag fått testa hunddagböcker från smartplanering.se och det ska bli kul att se om det blir lättare eller svårare för mig att föra dagbok med dem haha. Jag kan absolut vara skyldig till lathet och att strunta i allt om det blir ett för stort projekt eller commitment 🙃 En tuff testperson ja så är det.
Annat jag skrivit om hundmöten:
Träningsvideo:
3A – en enkel princip
Annars då?
Oj vilken överraskning – jag gräver. Igen. Flera tusen kilo har jag lagt ut och fler blir det. Pippi är glad, vi är ute mycket. Hans största intresse är bakning (ska bli sockerbagare säger han) så det gör vi också. Och tittar på olika matlagningsprogram på netflix men jag läser istället.
Nina Wähäs bok Testamente. Golvad är jag. Har haft lyxen att blu golvad av samtliga av mina 3 senaste lästa böcker. Eller nej vänta det var en kass emellan. Men! Ändå!
Nu: grävaaaaaaaahahah
Kram!
Just ja – glöm inte gratisföreläsningen om du vill ha fler tips om hundmöten! Och koppelträning!