Fick denna frågan under en frågestund på instagram och blev *inspirerad*. Jag tycker mycket om att finurla på olika vedertagna ”sanningar” i hundvärlden nämligen. Ofta när jag har privatkonsultationer får jag liksom säga stopp stopp stopp hallå, VEM har sagt det där! Det finns liksom vissa saker som folk bara slänger sig med (och slänger på nyblivna hundägare…) och listan kan göras lååååång. Men vi börjar med tre grejer!

Håll i hatten, nu kommer mina egna åsikter!!!

”Hunden blir vad du gör den till”

Att folk fortfarande säger detta – och TROR på det. Hallå? Varför har vi då avel? Olika raser? Valla med en mops eller använd en schäfer som apporterande jakthund om du vill. Det GÅR ju, men hur kul? Och hur lätt? Nej, exakt. Visst, du kan lära hundar en massa saker livet ut men att tro att en hundvalp är som ett blankt blad är inte bara fel, det är puckat.

Du kan påverka mycket, men inte allt. Och hunden har med sig massor, både från mammans dräktighetstid, gener, tidig socialisering som du inte alls kan påverka (för den sker i valplådan), personlighet. Jag kan fortsätta. Hundar är individer.

Jag får dessutom minst en gång per kurs jag hållit i, någon som kommer med sjätte (eller elfte, tolfte, tredje ni hajar, nån som haft många hundar innan) hunden som INTE ALLS gör som tidigare hundar. Personen gör allt som alltid funkat på de andra, men med denna: nope. Och då kan det vara samma ras till och med.

Hoppas folk slutar säga detta. Det är liksom så dumt. Och taskigt mot alla som haft en hund med riktigt kass mentalitet, det är inte ovanligt att sådana hundar hamnar i extremt kunniga händer (jag känner så många åt alla håll på spektrat kring positiva och hårdare metoder, bruksnördar, vanligt familjefolk, rekos, jaktfolk, agilityfolk. Alla varianter) och ändå inte blir helt bra. För allt går inte att träna. Mycket går, men du kan inte programmera om hunden som en annan robot hallå.

Finns en googling jag rekommenderar om man är och nosar på att hunden blir vad man gör den till: MENTALITET. Ha så kul!

Men visst det finns ju folk som tror att barn föds som helt blanka blad också så jag håller inte andan att denna myt ska dö ut 🙂 🙃

”Du förstärker rädslan om du klappar din hund”

Okej detta är fortfarande något jag får skit för när jag säger men… Det finns inget som tyder på att en hund som blir STÖTTAD, genom klappar till exempel, när något läskigt händer, blir mer rädd.

Här kommer vi in lite på vad jag menar kan gå under kategorin Sunt Förnuft. Ser du nån bli skrämd, en hund eller ett barn eller en vän – inte fan vänder du ryggen till? Alltså visst att du inte behöver skrika i falsett och slänga dig på marken och vara en drama queen men typ klappa lite och visa att du är en trygg och stabil kompis är liksom inget som kommer göra din hund till en uträknande manipulativ psykopat?

Som sagt: nej du behöver inte bli helt TOKIG. Men blir din hund skrämd av en smällare så stötta den. Hjälp den inse hur farligt det var. Ibland är det inte farligt. Men att helt ignorera någon som är rädd och förvirrad kan faktiskt göra rädslan värre, då måste ju hunden ”slåss” mot det farliga själv.

Också ett annat exempel jag sett varianter på: om du skulle bli rånad och sen få en kopp valfri god dryck av en snäll kompis som ville trösta – skulle du bli mer rädd då? Skulle det stödet i sig göra dig mer oroad över att gå ut? Eller om du skulle bli rånad och sen svarar ingen kompis när du försöker nå dem – skulle du bli mer rädd då? Kanske gör det ingen skillnad hur du blir bemött. Kanske är det gött att få stöttning. Kanske beror utfallet på att rädsla är en reaktion vi inte riktigt kontrollerar. Kanske är det en överlevnadsinstinkt vi och alla andra djur har i ryggmärgen för att kunna hantera hot. Typ superprimitivt och viktigt. Vad vet jag 😃😃

För extra tydlighet: jag menar inte att man ska göra en stor grej om inte hunden gör det (allt är inte ett bankrån förstås), då kan det ju bli fel. Om hunden liksom inte är rädd för åska, men DU är det och därmed beter dig som att jorden går under och visar den för hunden, klappar den som om den var rädd med darrande stämma osv, DÅ kanske du kan smitta den. Jag har sett ett fåtal exempel på hundar som faktiskt blivit rejäääääält mjäkade med och som sen haft som default beteende att se ledsen ut för att få bli upplyft/äta skinka/whatever. Det är dock inte så vanligt.

Men om hunden blir skrämd av nåt kan du klappa den lugnt och visa att du är en tryggis som löser skit. Har du en millimeter fingertoppskänsla och kan läsa av din hund så: i believe in you.

Gud jag vill inte ens skriva detta för jag vet att folk kommer snacka så mycket skit om mig nu. Sist fick jag skit från två olika håll: de som sa att hunden blir helt sjuk i huvudet av tröst OCH från de som sa att man i princip kan göra vaaaaad som helst när hunden är rädd utan att den påverkas det minsta. Jag tror fortfarande på nåt slags mellanting och att rädslor är ett brett begrepp. Jag tror att man kan trösta ”fel” om man inte kan hundspråk, till exempel. Att man tolkar hunden knasigt och så blir det en inlärning man inte räknat med som ju INTE sker med en på riktigt rädd hund. Men ja ja, som vanligt: håll det gärna bakom min rygg, jag behöver inte få det sagt till mitt face. Tack på förhand 👍👍👍 Kort och koncist som vanligt, Lilly.

”Träning är det som sker när vi har godis, leksak, klicker och en plan”

Okej svårt att formulera som citat men hundar lär sig hela tiden. Att tro att man kan låta valpen göra som den vill i 6 månader (pga så liten å gulliiiii) innan man tar tag i träningen är att låta den träna sig på egen hand. Väldigt lite av hundens träning är uppstyrd, skulle jag säga. I tricks och lydnadsmoment, absolut. Men i vardagen – nja. Där måste man ha en helt annan typ av plan.

”När ska jag börja träna valpen” är alltså att vara lite snett på det. Din valp är redan i full gång med att lära sig en massa saker! Hur får man mat? Hur visar man att man vill gå ut? Var kissar man? Vem är snäll och vem är tuff? Var sover man? Får man hoppa på lillhusse när han kommer hem? Finns det mat man kan sno från bordet? Vad händer om man drar i kopplet? Och så vidare.

Tre tips för dig som har valp som blev helt yr och överväldigad nu:

1. Lyssna på podden! Vi pratar massa valp nu! HÄR!
2. Haffa en plats på valpkursen online. Kanske den snällaste och enklaste att ta sig igenom? Helst innan du fått hem valpen eller upp till 6 månader typ. Videolektioner som portioneras ut lugnt och med stöddokument du kan fylla i så du har full koll på vad du ska göra och när 💕 Läs mer om valpkursen online här!
3. Det kommer att bli bra. Det tar lite tid bara!

Det känns som att jag inte läser om detta så mycket på internets nät, så att säga. Men möts av det ofta i den riktiga världen. Alltså av bekanta och på kurs och vänners vänner och sånt. Det är faktiskt en vanlig myt i min människovärld. Sen om det är så för resten av Sverige vet jag inte. Men jag tror att det är rätt vanliga personer jag stöter på med denna funderingen!

Okej det var väl det. Jag blev lite matt haha, HATAR att sticka ut hakan för får alltid skit oavsett hur många brasklappar och disclamers jag lägger in. Vissa känns som de VILL misstolka. Nåväl. Hoppas du gillade detta! Tryck gärna på hjärtat i så fall 💕 Eller lämna en kommentar!

PUSS