Här kommer goda nyheter för er som tror att jag är en tålamodsguru: jag tappar det på Frasse. Ibland Gun med. Mest Frasse. Detta tänker jag ofta på när jag är ute och går. Att det är tur att ingen smygfilmar våra promenader för beroende på dagsform är de inte alltid så… vackra :)))
Jag tycker det är viktigt att jag säger detta för att ett: jag är en människa och jag vill inte framstå som en perfekt sådan som alltid är steget före och käck och glad. Det är jag nämligen VERKLIGEN inte. Jag kallade Frasse för ett kukhuvud här om dagen. För han betedde sig som ett.
Två: jag vet att det inte hjälper att jag kallar honom ett kukhuvud och blir sur. Han gör inte bättre ifrån sig för det. Ibland får det effekten att jag, efter att ha fått ur mig lite frustration, kan samla ihop mig tillräckligt för att faktiskt kunna vägleda honom förbi saker. Ibland fortsätter jag muttra och vara sur. Hjälper knappast.
Okej en grej till och detta är lite obehagligt: de få gånger det faktiskt hjälper att jag vrålar så inser jag hur förstärkande det är för mig. Och det gillar jag inte. Vad jag menar är att när jag får honom att ”skärpa” sig genom att skälla på honom så sätter ju SAMMA satans mekanismer igång i mitt huvud som för alla andra djur. Inlärning is happening, så att säga.
Det tycker jag man ska vara medveten om. Det är förstärkande/belönande att få hunden att göra som man vill, och att det är rätt powerful stuff. Belöningssystemet i hjärnan liksom. Nu vet jag ju att det funkar så och att jag trots det ändå inte tycker att det är sjysst att skrika att ens hund är ett kukhuvud, men det är lätt att hamna där för hjärnan funkar så. Medvetenhet är väl steg ett?
Steg två är att träna mig själv som jag tränar en hund: kolla grunderna först. Har jag ätit? Har jag sovit? Har jag alla sårbarhetsfaktorer under kontroll? SEN kan jag ge mig själv ett alternativ. Typ: ta ett djupt andetag. Sjung en sång. Räkna till tio. Ta en snus.
Jaja jag skulle bara skriva lite om att det är ok att inte va perfekt och att man gör sitt bästa och sen blev det en rant. Ovanligt :)))
Andra grejer:
Det är mörkt på morgonen nu och jag är nominerad till årets inspiratör (va inspirerande detta blogginlägg var hshsshhss)
Hittills i mitt företagarliv har jag väl flugit under radarn mest, har aldrig blivit nominerad till ett pris! Väldigt mallig över det. Om en vecka stänger röstningen och jag hade blivit svinglad om ni ville rösta på mig!
En grej till: kolla gullig bild på pippi på kalas, silverbrallor och skjorta :’) (fotograf)
Det här behövde jag läsa, tack!
PS: Har röstat på dig 😄
Har röstat på dig nu; det förtjänar du😊🐾.
När jag blir extra otålig på hundarna och promenaderna känns kaosartade så har jag lärt mig att det i själva verket är ett tecken på att jag själv mår dåligt just då och låter det gå ut över hundarna. Så jag stannar upp en stund, tar ett djupt andetag och står stilla och väntar på att hundarna lugnar ner sig och återkopplar till mig innan jag går vidare. Och väl hemma igen försöker jag ta hand om mig själv så att nästa promenad blir bättre❤.
TACK för det här inlägget! Precis vad jag behövde läsa idag. Skönt att höra att man inte är ensam ❤️