Höll en privatlektion idag och fick träffa den hära:
Alltså, var man inte valpsjuk innan så är man ju det nu. Shit pommes, kolla söt.
Jag snackade mycket om att hundar inte fattar svenska och att man får berätta för dem vad man vill genom andra sätt. Typ kroppsspråk och bygga associationer långsamt och tydligt med hjälp av belöningar. Bäst (förutom asgullig hund alltså) var att ägarna var så himla fina och intresserade och nyfikna!
Det är ju sån himla skillnad när man pratar med folk som faktiskt är öppna för förslag! Ibland vet man liksom bara att alla förutsättningar för lyckligt hundliv och ”flock”-liv finns där. Så var det då! Känns bra i hjärtat. Hoppas på att få träffa dem igen!
Nu ska jag till tandläkaren med Pippi! Yay!
Hörs imorgon <3