Herregud, vilken energi han fått det senaste. Frasse, alltså. Överallt är han. Och fattar inte själv hur stor han är. Men så mysig! Nu har vi firat midsommar och jag har lyckats hitta ett sätt att inte få honom att försvara prylar han hittar (alltså typ morra och bli riktigt sur om man försöker ta dem)! Men först: helgen.

• 

Förra året var första på länge länge länge som jag inte firade i göteborg och på en ö. Har spenderat alla mina somrar där så även om jag inte bor kvar så har det varit lite av en tradition. Och jag älskar midsommar, eller jag älskar alla högtider egentligen tror jag. Och nu: en ö i Göteborg igen. En annan än jag brukar, men ändå!

• 

Frasse fick i och med detta vara med om sina första hundmöten med mig. Har inte mött en enda hund hittills och nu blev det mycket. Verkar ganska random vilka hundar han är nyfiken på och jag märker att han blir super-triggad och med utfallsbenägen om man försöker hålla emot. Så det som funkat bäst är hittills att bara stövla på och typ säga ”nu går vi”, men vi kommer ABSOLUT behöva jobba på detta. Även koppelgående, ärligt. Jag flänger runt med midjebälte och han har inget avslappnat sätt att gå i koppel alls. Kanske får gå promenadproffs själv i höst lol.

Vakten har vaknat med besked och han håller koll och skäller. På gott och ont. Har ju redan en vakthund så känner att det inte är kanon om de håller på och drar igång varandra…

• 

För det mesta är han duktig, han sover på färjan och är med och chillar i trädgården. Vi badar och gosar och han ligger bredvid mig när jag läser bok i gräset. Han är snäll och glad och mysig!

Att vara 10 månader är inte lätt, alltid. Hormoner som sprutar ur öronen, spökålder, tonår och allt vad det är! Jag tänker att han landar mer och mer, och vi har inte ens börjat träna på något än så en sak i taget får gälla.

• 

Det enda vi egentligen tränar-tränar på (förutom ensamheten) är att lämna ifrån sig saker han snor. För han snor helt random grejer och blir ARG om man försöker ta dem. Och det har blivit värre och värre. Tror att han fått många saker ”stulna” från sig och att det förmodligen har varit en del konflikt i det här med tidigare ägare, men jag vet inte och det spelar egentligen ingen roll. För han känner att det är jobbigt att lämna ifrån sig grejer nu och med mig och då är det det vi får jobba med.

• 

Jag har helt slutat försöka ta grejer. Plockar han upp nåt låtsas jag som absolut ingenting. I 99% av fallen spottar han ut, för det var inte så kul att ingen brydde sig. Och i 1% så sätter jag honom i bilen, då spottar han ut och jag kan ta prylen.

Det bästa är såklart om jag hinner se innan han hittar nåt, men man har ju annat att göra i livet än att glo på sin hund (eller??? skoja). Men jag märker att ju mer uppmärksamhet han får efter sina stölder, desto mer tror han att de faktiskt är värda något. Alltså han kan liksom försvara skiten ur en STEN, så det handlar inte om att det är gott eller kul egentligen. Bara att hela situationen är infekterad.

Och innan någon får panik: jag har en plan för att faktiskt kunna ha en nödlösning för detta, den dagen han äter nåt han absolut inte får (typ nåt giftigt). Och jag vet att vissa föreslår att man ska vara hårdare och bara VISA HUNDEN VEM SOM BESTÄMMER men problemet är att jag tror att det är exakt det som hänt Frasse och att det är därför han verkligen är rädd att förlora sina fynd. Varför skulle han annars få panik över att man försöker ta en strumpa/papper/sten ifrån honom, liksom.

• 

Det vi gör parallellt nu, alltså med helt andra saker och i helt andra sammanhang, är bytesleken. Eller dead or alive, som den också kallas. Jag spelar in film på det så det kommer snart och fram till dess kan man googla :D:D

Detta är för att lära honom:
1. Det är kul att byta!
2. Ett ord som betyder ”nu byter vi”

Igår körde vi ett pass och det var så himla kul att se honom tänka och jobba på det sättet. Det har vi inte testat alls innan, för vi har som sagt mest hängt och landat. Men han har mycket bra grejer och jag tror att mycket kommer att gå och träna ganska enkelt med honom. Fina Frasse!

• 

Gun är förresten hos min mamma, får man erbjudande om hundpassning säger iaf inte jag nej. Särskilt inte när jag har en 30-kilosvalp att lära grejer, hehe. Men hon kommer snart igen, som tur är. Saknar henne massor såklart!!!!!! Hon är så duktig och fin. Har lite dåligt samvete fast mest inte, hon har garanterat the time of her life just nu haha

Snart har jag skrivit klart mitt utlovade inlägg om kastrering, det blir nog två delar. Men innan veckan är slut ska jag trycka ”publicera”, lovar. Ses snart alltså! Skriv gärna en kommentar eller tryck på hjärtat förresten, det är så mysigt ju!!! HEJ!