UPPDATERING: skällande när det kommer gäster

Halloj bloggen!! Jag har ju berättat att Gun tycker folk är jobbigt typ tusen gånger men det innebär ju liksom många olika problem. Och i kombo med vaktig ras så är *skällande vid dörren* något vi behövt jobba massor på. Här har jag skrivit (plus video) om det innan.

I vilket fall så har vi kommit en bit på vägen med detta nu så jag tänkte uppdatera lite! Okej så hon skäller fortfarande och hon är fortfarande inte okej med folk liksom, hon blir verkligen rädd och det är något vi jobbar på separat. Men nu har vi fått till en liten RUTIN som hjälpt massor.

Alltså dels är det nog hjälpsamt för att Gun får förutsägbarhet i händelseförloppet liksom. Att hon inte behöver chansa på vad som ska hända. Hon vet att när det körs på gården (som liksom är startskottet) så kommer ditten och datten att hända. Det har gjort henne tryggare upplever jag. Såhär ser rutinen ut:

Startskottet är att någon kör på gården. Det ser faktiskt alltid samma ut, aldrig nån som går hit eftersom jag bor ute i spenaten. Innan har detta inneburit ihållande skällande fram tills flera minuter efter personen kommit in. Nu gör vi så att hon får skälla – hon får sätta igång MIG och mitt beteende som är att ta fram tuggben. Så hon skäller typ 1-3 gånger och springer sen ner till sitt lilla krypin (en bur jag gjorde om typ) och där får hon ben. Jag öppnar dörren, ropar ”hej, det är bara att komma in men jag tränar hunden bara så gå in och sätt dig” typ. Nåt sånt, beroende på vem det är.

Men jag gör SAMMA varje gång. Oavsett vem det är och om hon ska behöva hälsa eller inte. Sen när alla satt sig får hon välja om hon vill hälsa eller inte men det låter jag henne inte göra om det är en massa spring för då blir hon skällig.

Som sagt, hon är RÄDD för människor. Då är det liksom viktigt att ta den grundkänslan i planen liksom. Jag vill inte att hon ska behöva vara rädd för situationen och jag tror hon har varit det innan. Särskilt när jag tappat tålamodet på henne och typ inte haft en plan. För många gånger tror man att det ska lösa sig så himla snabbt och hunden ska bli bra direkt. Men för oss har det tagit jättelång tid liksom. Jag har gett det ett år. Så nu har jag ingen stress. Och jag vet vad jag ska göra.

Lika viktigt som att hon vet vad hon ska göra kanske.

Andra nyheter: har tagit bild i spegel, träffat kattunge vid namn tiger och vallat barn i skogen. September är okej. Här kommer random bilder! Håll i er (fast tvärtom)!

2 Comments

  1. Katarina 8 oktober, 2021 at 19:09

    Tack så mycket för att du tar upp detta ämne! Vi lever med en hund som verkar vara på pricken som Gun, med sin allmänna osäkerhet inför okända ting, som vi kontinuerligt jobbar med genom självförtroendeövningar. Men framförallt hennes rädsla för människor. Som hon ger uttryck för genom att skälla ut alla som kommer för nära inpå hennes sfär. Vi får liksom agera private bodyguards dagligen vilket gör att jag blivit tvungen att tuffa till mej vilket nog egentligen är extremt nyttigt men såklart även sjukt jobbigt att alltid ha i bakhuvudet, du vet ju. Ska öva din metod vid besök och ser fram emot fler tips i olika situationer!

    /Katarina & Luna

    Reply
    1. Lilly Norfeldt 20 oktober, 2021 at 13:02

      Ja man är verkligen som en liten livvakt! Bra liknelse haha <3 Heja er!

      Reply

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.