Här om dagen fick jag ett samtal från barnets pappa. ”De jag jobbat hos har konstaterat covid.”
Han vet inte om han fått något, verkar symtomfri. Pippiungen med. Men de sågs i någon dag innan så varför chansa. Ungen får vara hemma. Jag ringde förskolan och sa att vi tar jullov nu. Orkar inte hålla på. Bättre vi bara är hemma. Vi låser in oss.
Tur att jag inte har en samhällsviktig funktion åtminstone. Tur att vi inte blivit sjuka. Och tur att jag har möjlighet. Är väldigt glad för det. Känns också som att med mitt jobb, som mest är kul och hobby, så vore det ju jäkligt dumt att riskera att Pippi smittar något barn vars förälder jobbar med mycket viktigare saker. Eller pedagogerna, de himla hjältarna som vänder sig själva ut och in på vår förskola. Nä, han får vara hemma!
Och jag är ett jäkla kontrollfreak, jag märker ju det. Ovissheten i om det blir skola eller hemma gör mig knäpp. Vet jag om att jag inte kommer att ha honom i förskolan är det fine, det är bara att gå upp pissetidigt på morgonen och få undan några timmar. I värsta fall sitta på kvällen med. Men det är liksom mest mysigt? Gud jag låter kanske präktig nu. Jaja
Men det sämsta jag vet är när jag tror att jag ska jobba, och sen blir det inte så. Oavsett anledning blir jag så trött. Liksom, han är 3 men jag blir ändå helt ställd när det kommer VAB-dagar. Är som att jag inte kan ställa om snabbt som andra kan. Jag blir helt väck i skallen.
Är liksom inte själva grejen med att inte få jobba (jag gillar ju att vara hemma med mitt barn) – är mer en fråga om att ställa om hjärnan och ställa om förväntningarna på dagen. Skitsvårt för mig! Samma åt andra hållet och med allt annat iofs. Någon som känner igen sig?
Efter att jag ringt så lättade en sten från axlarna. Nu behöver jag inte tro eller förvänta mig någonting förutom julstök och tidiga morgnar förrän januari.
Jag går och lägger mig samtidigt som Pippi vid halv nio och 4.15 ringer väckarklockan och jag går upp. Té från tekalendern (från Nabo, som ärligt talat är helt otroligt god) och en klementin. Och så upp med hund i soffa, upp med datorn i knät.
Låtsas jag är Pettson och du är Findus
Pippi sover gärna länge på morgonen så är jag igång halv fem har jag minst 3 timmar på mig av ostört arbete. Sen går vi promenad.
Det knusslas och pippi vill hellre leka inne, men så är det bara med det. Vi går promenad. Alla mår skit om vi inte kommer ut. Så är det med den saken. Gud vad det kan gnällas?! Förklarar pedagogiskt 700 gånger men typ 8/10 promenader blir jag till slut less och sätter mig på en stubbe som en liten skitunge och vägrar gå :))) Moget!!!!!
Fast ibland låtsas jag att jag är Pettson ibland och ibland (oftast) tar jag med pepparkakor i jackfickan som en överraskning. Ibland kör vi barnvagnen. Ut ska vi ju, så är det bara.
En gång såg jag en snubbe som körde ner på bilstanden i Mellbystrand, släppte ut sin hund, satte sig i bilen igen och krypkörde iväg. Ibland tänker jag på det när Pippi vill ha med sig en tre meter lång pinne hem som ”MAMMA BÄRA” :))
Förutom det går livet som HemmaMamma™️ toppen, tackar som frågar.
Knusslas det blir det vagn 
Tänk att jag får bo här 
Ibland är det sol
Annat vi gör är att träna hund eller cyklar in till byn och leker på lekplats. Då får både Gun och Pippi göra saker. Älskar brukshundklubben, de har leksaker både inne och ute och så har de choklad så Pippi är mer än nöjd när vi är där.
Går en onlinekurs för tidigare kollegan Cari, som handlar om tävlingsträning utifrån en bok som heter ”Bästa Starten” av Maria Brandel och Siv Svendsen. Så sjukt bra kurs! Gillar boken, absolut, men det är stor skillnad när man har någon som ger läxor och visar övningarna i film. Riktigt nöjd är jag! Och Gun med, såklart.
Såg nu att Cari öppnar upp en ny omgång av kursen den 24 januari, så kolla in den om du vill bli jävligt grym på hundsport! Här.
Och jul blir det, i år med.
Och här i stugan är granen inne, pepparkakshus är bakat och allt är snett och lite gammalt och lite fult och jag älskar det så jävla jävla mycket.
Oskarp bild men det skiter jag i, han är min bästa
Jag fattar knappt att det är sant att jag får ha det så här bra.
Alltså stort obs: Elen och vattnet har strulat nästan hela veckan, proppar och jordfelsbrytare har gått om vartannat och varmvatten var vi utan mellan fredag och onsdag. Och Pippis pappa och jag är ledsna men det tar vi en annan gång kanske. Typ allt det praktiska är krångligt men jag är så himla lugn i själen igen.
Det har varit en konstig månad, några konstiga månader, på ett rekordkonstigt år. Jag har varit så genomledsen sedan… augusti. Grå inuti och tung. Men det är bra nu. Allt blir bra.
Har jag sagt att jag vill skaffa en till hund förresten? Det har jag velat ett tag och hoppas kunna snart. Den som lever får se!