I lördags hade vi kennelträff här! Det var otroligt kul att få se hur de andra i kullen var, så detta inlägget kommer att handla lite om skillnader och likheter mellan Gun och hennes brorsor och kooikern i stort!
Pippi och jag var taggade. Pippi skulle kolla traktorer med sin pappa och jag skulle få träffa hundar. Toppendag för båda ju! Vi gick upp tidigt. Lite för tidigt, tycker jag.
Vid 11 kom kennelmamma Chamilla och hennes man och hunden Misty. Jag fick höra att Gun var liten och nätt, vilket jag inte alls tänkt på! Men sen när hon och Misty hälsade så var det vääääldigt tydligt. Gun har tagit uttrycket ”ranglig unghund” till ny nivå haha
Bild: kennel Mistykooi 
Bild: kennel Mistykooi
Här bredvid brorsan Kenzo:
Gun och Kenzo lekte supermycket, det var väldigt kul att se! Boxades och tramsade och hade så fint språk.
Även Ceasar var där, som jag bara sett på instagram innan! Så söt och glad!
Tydligt att Gun är rätt korthårig faktiskt… Förutom ranglig och nätt då haha. Här är en bild på henne från ett annat tillfälle men där man kan se lite hur hon ser ut:
Hela gänget. Här ser man också hur litet Guns huvud är jämfört med de andras. Och växa lär hon inte göra heller, förutom att bredda sig lite kanske. Hon löpte ju väldigt tidigt (vad jag förstått löper de flesta kooikers betydligt senare trots liten ras) vid 5,5 månad så på höjden lär hon verkligen vara färdig nu.
Jag instruerade bubblan-träning, alltså full fokus på mig. Störningsträning kan man säga! Gun var superskrytig och betedde sig bättre än hon brukar, så mallig!
Mentalt känns bröderna lite med glada? Alltså visst, Gun är väl glad. Men typ känslan av att livet är kul? Haha känns som att Gun är mer fundersam och *känner efter* mycket.
Nu är jag ju varken mentalbeskrivare eller brödernas familj så jag kan knappast uttala mig på den lilla stunden vi sågs. Men OM jag ska göra det så tycker jag i alla fall att de känns mer glada i livet och nyfikna.
Gun är mer eftertänksam och behöver tid för att vilja busa. Alltså liksom landa i en ny person eller plats. Man kan inte slänga in henne och tro att hon ska hantera grejer enkelt, utan hon behöver verkligen ta in allt nytt i sin takt och förberedas gradvis.
Mycket trevligt att få träffa kullsyskonen och tvåbeningarna! Och det är rätt lärorikt att ”jämföra” ibland – man blir ju hemmablind med sin egen hund!
Här är inlägg jag skrivit om Kooikern som ras innan:
Vi hörs på söndag! Ha en fin dag <3
Lilly