Jaha, redan tio månader då. Herregud, tror inte ens jag hann göra en ”månadsrapport” när hon fyllde 9 månader pga känns som en vecka sedan?! Nåväl.

Vet att jag skrivit att hon är ”officiellt unghund” med allt vad det innebär tidigare, men det verkar bli värre och värre. Vissa dagar blir jag helt förvånad över hennes beteenden, nästa dag är hon som vanligt. Sen en dag har hon tuggat hål rakt ner i soffan och jag bara ”?!?!?!?”. Så är det här, just nu. Upp och ner och ömsom underbart ömsom totalt kaos. Kommer på mig själv med att muttra ”det är tur att hon är söt” då och då, hehe.

Nu när vi börjat träna lite tävlingsriktat så har jag också noterat något som jag inte sett på mina tidigare hundar. Gun blir mycket mer stressig och jobbig (ja kanske konstigt ordval men du fattar) när hon fått mer tävlingsträning/lydnadsträning än fysisk motion. Hon är ju bara 10 månader så jag får verkligen anstränga mig för en bra balans. Monotona promenader är ingen höjdare, till exempel. Bättre med spår och att traska i blåbärsriset och träna balans till exempel! Men det är i alla fall något som fått mig att tänka mycket på fysisk vs mental aktivering, som du kanske sett.

Relationen

Vår relation har ärligt talat tagit lite stryk av detta… Dels att hon från början är rätt rädd/feg av sig (vilket jag inte insåg först, men fattar nu) och dels att hon har mycket idéer för sig. Mycket känslor. Jag har svårt att hålla tålamodet uppe och så fort jag antyder minsta irritation i träningen (typ andas för högt eller spänner axlarna) så blir Gun olycklig och orolig. Det är något vi behöver jobba massor på. Och vi har kommit en god bit på vägen… Men ja, jag hade önskat att vi hade bättre samspel just nu. Usch, dåligt samvete jag fick nu…

Bara därför ska jag faktiskt ut och spåra i eftermiddag, kände jag nu. Det behöver vi. Hon är ju grym på det! Så blir det.

Hoppas att du har en fin vecka! På söndag släpper jag en överraskning här så håll koll :*

Hörs och ses snart!

Lilly