Valpans första 6 månader har gått och nu har vi verkligen gått från ”söt och oskyldig liten rultig gulle” till ”ser nästan ut som en vuxen men beter sig som en odåga”.

Okej, inte riktigt. Men ofta när man säger ordet valp så tänker man på den där gulliga saken i början. Inte på allt jobb sedan, typ från 6 månader.

Som jag nämnt är spökåldern här och hormonerna likaså. Gun skvätter gärna på promenaderna och jag är rätt nyfiken på när hon kommer löpa första gången. Hon känns redan som en riktig tonåring!

Och på tal om kiss…Rumsrenheten är åtminstone klar nu, tycker jag. Eller, så klar den kan bli. Hon gör inget inne, helt enkelt. Men för den sakens skull betyder det ju inte att jag kan lämna det helt ”obevakat”. Jag måste fortfarande rasta henne massor. Problemet nu, som inte existerade när hon var sådär pytteliten, är att HELA VÄRLDEN konkurrerar.

De få gånger under de senaste veckorna som hon har kissat inne har det varit direkt när hon kommit in. Hon har alltså varit kissig och då har jag släppt ute henne. Men väl utomhus har allt varit så himla spännande att hon glömt bort att kissa… Och då har det kommit på dörrmattan istället. Ganska retligt. Men jag löser det genom att ha koppel på när jag vet att hon är nödig, då brukar det gå bra. Blir liksom ett tydligt syfte på något vis – ”nu ska vi gå och kissa” liksom.

Ser nästan vuxen ut… men beter sig inte som en

Och utseendemässigt har det som sagt hänt en del. Hon ser rätt ”vuxen” ut, särskilt för de som inte känner till rasen. Jag tror nog att många förutsätter att hon är äldre när de ser henne. Men beteendet är INTE vuxet, om man säger sååååå…

Det var samma med min rottweiler, vid 7-8 månader slutade folk plötsligt kasta sig på marken för att gulla med liten valp. Till hans stora sorg… Han var ju fortfarande bebis i huvudet, men folk såg plötsligt en stor rottis istället för en valp.

Men i vilket fall, Gun beter sig helt enkelt som en valp/tonåring fastän hon ser äldre ut. Så nu kan jag inte skylla på det längre, hehe. Innan har man ju kommit undan med att hon bara är gullig valp liksom. Men tycker att hon utvecklas fint mentalt också. Och lyssnar bra med, kommer alltid på inkallning och håller sig för det mesta nära.

Och då kommer vi in på nästa punkt…

Det långsiktiga arbetet

Det som är lite svårt nu är då omgivningens förväntningar. Alltså att hon inte ser ut som en uppenbar valp längre gör ju att folk förväntar sig lite mer ”ordning”. Synd, men sant. Då har jag två val, som jag ser det:

Det ena är att försöka jobba mot henne – alltså att korrigera varje gång hon drar i kopplet eller skäller på någon eller så. För att då lugna de mötande med att jag ”försöker få pli på hunden”. Quick fixes, så att säga.

Det andra är att tänka lite mer långsiktigt. Det vill säga – om ett halvår, hur vill jag att det ska vara då? Lära mig läsa henne bättre genom att lite smått ”kartlägga” (låter ju ambitiöst men jag menar att jag mentalt noterar bara) hennes mönster. Till exempel kan jag fråga mig själv:

När brukar det bli jobbiga hundmöten? Eller drag i kopplet? Om det är på förmiddagen så kanske det är för att hon inte har fått göra något annat innan. Då kan jag lösa det genom ett godissök i trädgården eller en kontaktövning innan promenaden. Kanske hjälper det något?

Om det är på eftermiddagen beteendena brukar komma så kanske hon har gjort för mycket under dagen. Jag kanske har spelat in träningsvideos och hon är så trött i huvudet att hon inte riktigt vet vad hon håller på med?

Ja, detta är bara exempel på hur man kan tänka. Men jag gillar att tänka förebyggande och lite mer långsiktigt.

Och såhär, om jag VET att nästa promenad kommer att bli kaos… Finns det något jag kan göra nu innan som kan förebygga det? Istället för att gå och vara irriterad och rycka i kopplet och hålla på, som många verkar vilja att jag ska göra (och ja, det har hänt pga jag har inte en miljard ton tålamod alltid. surprise!). Kan jag göra något annat? Kan jag ha henne lös? Längre koppel? Inte ge maten i matskålen utan ha den i fickan?

Risken är nämligen väldigt stor att det blir en ond cirkel om man är irriterad varje promenad. Hunden har en tendens att inte vilja gå MED en då, nämligen… Inte så oväntat.