Nu är Gun snart 5 månader gammal och jag ska uppdatera om läget. Nu börjar snart det mer roliga i träningen!

Fokus ligger fortfarande på relation och vardagslydnad. Hela grejen med de tricks och lekar jag tränar är ju att bygga en fin och stadig grund att stå på. Trygghet liksom.

Hon har lärt sig två kommandon (eller ord eller vad man nu vill säga). Sitt namn och JAPP, som är en signal för att ”där gjorde du rätt – då får du en godis”. Vi tränar lite på att hon ska göra vissa grejer när jag säger ord, men det har jag inte så himla bråttom med. Men – vardagsgrejerna då? Hur går det? Jag har delat upp i olika kategorier!

Rumsrenhet

Detta går riktigt bra! Det blir någon olycka då och då, men hon är ganska duktig på att säga till. Och jag har blivit bättre på att läsa henne! Hon behöver gå ut ungefär varannan timme, om ens det? Hon kan hålla sig mycket bättre efter mat och lek nu. Och hela nätterna sover hon bra!

Ensamträning

Här är det fortfarande jobbigt – för mig!

Jag är väldigt noga med att Gun har en bra känsla innan jag åker.

En bra sak som hände nyligen var att hon inte ville följa med i bilen när jag skulle köra sonen till förskolan. Vi hade lite bråttom och jag visste att hon kissat, bajsat och ätit och var lite trött innan. Så hon fick stanna hemma! Oj, vad nervös jag var. Men 20 minuter senare kom jag hem och hon låg bara och vilade. Blev glad att se mig och vi gick ut och hängde i trädgården. Innan dess hade hon bara varit hemma i 10 minuter i sträck och trots att det hade gått bra så var jag ändå nervös.

Märker också att hon var väldigt svårt att koppla av när mitt barn är hemma eller det är rörelse i huset – det kommer vi också att behöva jobba på. Men just nu betyder det att hon får tid att sova när hon är själv, och just återhämtning och vila är ju också en väldigt viktig del i hundträning. Därför kommer jag att öva på mer ensamhet i samband med att barnet är hemma.

Detta är verkligen min akilleshäl! Med det mesta annat inom hund kan jag känna att mycket löser sig när man gör en plan och tränar på det. Men ensamträning avskyr jag. Tycker det är jobbigt.

Gun är i alla fall jättebra på det, så helt och hållet upp till mig att skärpa mig här. Att hon varit själv några morgnar när jag lämnat sonen har varit jättebra. Känns mycket lättare nu!

Koppelvett

5 månader gammal valp ger en liten försmak inför mer självständighet… Hon har inga problem med att vandra iväg från mig nu haha. Även där tänker jag långsiktigt och på relationen. Hellre koppel på och slippa ropa in hela tiden. När det är lättare att hon är lös så gäller samma sak. Alltså: är jag för trött för att jobba på samarbete med koppel, så får jag jobba utan kopplet. Vi varierar. Men hon är JÄTTEduktig på att komma när jag ropar.

Brukar springa ifrån henne. Alltså inte bara när jag ropar utan även när jag har koppel på henne och det känns som hon ”fastnar” eller glömmer bort mig så kan jag låtsasspringa och så leker vi ”kopplet sträcks inte”-leken. Det vill säga att om hon hinner komma på att jag ”stuckit” innan kopplet sträcks så blir det fest och godis! En kanonlek verkligen, älskar den!

Reflektioner

Hon är känslig. Alltså väldigt. Känner precis om jag blir minsta irriterad. Och då blir jag nästan mer irriterad, kan inte hjälpa det. Men vi jobbar på det! Ligger på plus på kontot så att säga. Viktigt!

Nu börjar vi träna lite mer för att starta i tävlingslydnad. Det är inte den gren vi kommer att satsa störst på (tror jag!), men jag tycker det är så himla mycket roligare att träna om jag har ett tydligt mål. Men mer om det i ett annat inlägg!

---

Relaterad läsning:

Valpen 3 månader – lägesrapport

Lärdomar hittills av tredje valpen

Saker jag gjort annorlunda nu jämfört med tidigare hundar