ETT – långt koppel ger hunden chans att ha koll på dig
När vi är förtöjda i ett kort koppel strax bakom hunden får den ju aldrig chansen att hålla koll på dig. Den vet axakt var du är och behöver inte ta kontakt. Så, gör dig själv en tjänst och skaffa ett 3 meter långt koppel – du kan vika det på mitten när ni ska gå på ställen där det behövs.
TVÅ – lär hunden vad du vill att den ska göra istället för att dra
Var vill du att din hund ska gå? På vilket avstånd från dig? Såhär: att bara säga att hunden ska sluta dra är lite vagt. Det är lättare att be den om något annat. Lära in det och öka svårigheterna gradvis. Här är ett första steg i det!
På tal om det:
TRE – sluta ryck och dra själv, om du inte vill att hunden ska göra det
Ja, så enkelt är det. Kanske. Ärligt: om du håller på och rycker blir det ju inte så himla kul. Plus att det inte berättar vad det är hunden faktiskt ska göra. Visst att man tappar tålamodet MEN det är inte samma sak som att tro att det hjälper. Oftast blir det bara jätteförvirrat för hunden. Om inte du är sviiiinbra på tajming och lyckas rycka exakt på sekunden då hunden drar till. Då kanske det funkar? Fast då har vi den etiska aspekten sååå… Kortfattat: gör det inte, tack.
FYRA – värm upp innan ni börjar gå (en aktiverad hund är lättare att gå med)
Låt hunden få nosandet lite ur sig innan ni börjar gå. Till exempel genom att göra ett godissök eller ge frukost i gräset. Då minskar (i många fall) behovet av att nosa sönder första delen av promenaden.
Detta har lite med aktivering att göra också – en hund som sovit hela dagen kommer givetvis ha mer energi att göra av med än en hund som fått göra något annat innan.
FEM – var lite oförutsägbar
Går du alltid likadant så kommer hunden också veta vart ni ska. Såklart. Och om det alltid är framåt som gäller blir det lätt att hunden bara ”vi ska fram wroooooom” och drar på som tusan. Öva mer följsamhet! Det är världens bästa grej.
Här har jag skrivit om koppelträning innan pussss
